Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskan»; men intet sådant kande spåras. Hos Lindners brann
som vanligt ett tregrenigt ljus på barnens bord, och julklapparna
voro de vanliga, böcker och några sraå leksaker, som herr Lind-
ner sjelf svarfvat. Intet annat.
Hela tiden gick likadan framåt, och man ångrade nu, att man
på ett par månader visat herrskapet Lindners mera aktning än vanligt
och bjudit dem, hela barnskaran inberäknad, på supéer — karlen
hade ingenting och var för öfrigt ingenting;, ty att undervisa men-
niskor är, som Dahlgren så ganska riktigt fann, deu otacksamma-
ste af alla menskliga sysselsättningar. En skolmästare kan vara
tolererad; men man måste dock erkänna, att det icke är något
förnämt, och det faller verkligen aldrig någon in att rekommen-
dera en sådan till någon utmärkelse. Han är en person hemfal-
len åt folkets glömska och de enskilda menniskornas eviga tack-
samhet.
Herr Lindner tycktes dock ej röras af denna allmänna glöm-
ska, utan skötte sitt kall med lust och glädje, och bekymrade sig
föga om hvad verlden sade. Sådan var den man, till hvilken
kamrerskan förtrodde sig och som med en öppenhet utan like ytt-
rade sig om alla förekommande ting.
Han var i sin ort, det vill säga så långt han var känd, an-
sedd för en fantast; de mera förnumstige, herrar med mage och
med karneolring på det tjocka pekfingret, kallade honom helt en-
kelt en narr. Damerna tyckte att han var rätt rolig att tala med,
fastän hans idéer voro för besynnerliga; men barnen funno honom
hvarken fantastisk eller besynnerlig. Det han sade var så klart,
så rent och tydligt, att en hvar kunde fatta det, om nämligen
man hade ett vanligt menniskoförstånd; men det vanliga mennisko-
för stån det är ett rart ting, fastän det är det allra vanligaste.. Lik-
som kol finnes Öfverallt, men demanten, dess enda rena form, är
dyrbar, så är förstånd mycket allmänt, men ett rent förstånd der-
emot så rart, att när det visar sig, tror man att det icke är för-
stånd, fastän efterverlden begriper det och talar om en och annan
dyrbarhet, som af sin samtid trampades i stoftet.
Kamrerskan talade om sig, sin man, sin dotter för herr Lind-
ner, som fann sig mycket intresserad af att höra alla dessa berät-
telser, hvilka så ofta bevisade ett godt hjerta, men tillika ofta
svag urskiljning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
