Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Gud ske lof, nu ar jag fattig > . . fattig, som han! Sval-
get, det djupa oöfverstigliga svalget är tillslutet, tron har åter-
kommit.»
«Men, barn, blif nu ej så fasligt glad; da vill väl ej slå upp
med assessorn?a
Annette stannade plötsligt och sade’: »Assessorn . . • men,
mamma, han måtte väl nu slå upp med mig?»
«Det tyckes han verkligen ej vilja.»
«Och det tog jag för afgjordt, alldeles afgjordt.»
«Men derpå tviflar jag. Han måtte ändå älska dig.»
•Nej, mamma, i hans platta bröst får ingen kärlek rum, der
är någon annan orsak.»
«Ja, Annette, jag har fått lära mycket. Assessorn . . .»
«Nå, mamma, är han ännn så ädel som förr?»
«Nej, jag tviflar derpå; jag tycker jag vaknat ur en dröm;
han har röjt sig.»
«Ja så, ändtligen. Vet, mamma, det är med honom som med
stora sjöormen: hundrade ha sett honom, men ingen vill tro dem.
Så har det varit med mig; jag har sett honom in i hjertat länge,
länge — blott instinkt, mamma, men den är säker ibland, säkrare
än förnuftet. Jag har fasat för den menniskan.»
«Och ändå, ändå förlofvade du dig med honom.»
jag var ursinnig, ej blott dåraktig, jag var fortviflad,
visste ej hvad jag gjorde ... Nog af, mamma lilla, om inte
Gud hjelper mig, så, så . . . men det gör han, derom är jag
viss. Han har återgifvit mig Hjalmar som mitt ideal, han har
fyllt afgrunden oss emellan, och han kan nog göra ett underverk
med assessor Svaning.»
«Gud läte så ske! Förlåt mig, Annette; det är jag som från
början var skuld i allt.»
«Ack, mamma! Jag har ingenting att förlåta, utom det att
ni älskat mig för mycket ... det må Gud förlåta er . . . men
jag blef derigenom en flicka utan inre värde, jag blef en fåfäng,
ytlig menniska, som var nöjd med den yttre glansen, med skenet
blott, som en gång af falsk blygsel sprängde mitt eget själslugn;
med ett ord, det var er kärlek för mig, ert öfverseende, det var
den afgudadyrkan, för hvilken jag blef ett mål, som gjorde att
jag ej ville vara den Jag var, ej ville vara en träsked, utan nöd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
