- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
155

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som den heliga Magdalena, så hade jag förstått att du vant i
någon sorts fara för björnar; hade du varit på någon begrafning
och gråtit, så hade det varit rätt anständigt och passande för
tillfället; men att gråta på ett bröllop bevisade mig ljusligen, att
dåvarande löjtnanten, numera kaptenen vid Nordanskogs kompani,
hade lidit något nederlag i frågan om det heliga äktenskapet, och
nu hade jag klaven. Vänta bara, tänkte jag, den saken skall jag
klarera; ty jag visste föremålet; jag hade sjelf försökt, hvad jag
kunnat, för att göra dig litet förtret.

Uppriktigt, bror Hjalmar, jag gjorde mig sjelf samvetsföre-
bråelse och tänkte: har du nu, obetänksamma menniska, trängt
dig mellan barken och trädet — ty det kunde ju varit möjligt att
flickan blifvit kär i mig — det måtte du väl erkänna? Jag gjorde
mig verkligen så mycket besvär, att det åtminstone ej var min
skuld, att det ej så skedde. Så rasande har man sett förut.

Hvar skall jag nu börja?

Jo, så här.

Nar jag kommit hit, gjorde jag visit hos kamrerskan. Der
ar allt förändradt, huset såldt, och de begge fruntimren, kamrer-
skan och din flamma, ha blott tre rum, en piga och ingen betjent.

Det lär vara en satans process som gjort dem fattiga; "på-
vert» såg der ut, fastän nätt och hyggligt.

Annette är sig lik — nej, icke precist det, men hon är skö-
nare än förr. Vet du, nu hade jag ej mod att kurtisera den flic-
kan, ty nu har jag aktning för henne och anser henne för god
att vara min lekdocka. Så var det icke förr, men det var, upp-
riktigt sagdt, hennes eget fel. Du skall ej ta det illa, ty hon är
nu en annan menniska, en helt annan. Utan att på något sätt
söka att hålla mig på distance, som är en branche af koketteriets
stora vetenskap, och ej den minsta, så höll jag mig sjelf på di-
stance; det vill säga, jag kände på mig att det ej dugde att prata
mina fordna dumheter för henne, och du må tro, jag talade bara
förnuft.

Men, min bror — hon bär förlofningsring och är förlofvad
med — assessor Svaning.

Icke förstår jag menniskan, Svaningen nämligen, hvad han
skall med flickan, sedan hon inga penningar har; ty icke kan den
der bli kär som vi andra okloka menniskor. Också tyckes hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free