Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort en stor del och stiftat stipendier i Upsala och Lund, och så
vidare — ty den saken har jag ingen egentlig reda på.
Det må vara nog att Annette ej är rik, utan en flicka, som
en rangerad person, nämligen en kompanichef, kan fria till, utan
att hvarken hon eller andra tro, att det skett för penningarnes
skull. Detta är något som jag lägger vigt uppå, emedan den der
lilla menniskan med ett visst eftertryck talade om den lyckan, att
en man egde så mycket och en flicka så litet, att man ej kunde
misstänka egennyttiga beräkningar. Det lär väl varit en sådan
knut mellan herrskapet??
Emellertid då jag är öfvertygad, att ej kärlek utan beräkning
knutit föreningen mellan assessorn och Annette (fastän jag ej kan
begripa henne, utan anser det för kronan på hennes fordna lif),
så gör jag ett försök.
Jag skall fortsätta i morgon.
Dagen efter.
I går afton var jag hos min morbror excellensen. Jag fann
gubben ensam.
Ack! det är en älsklig gubbe, fastän af gamla verlden, och
en menniska, som fasligt gerna ville tumma tidens visare ett par
hundra år baklänges. Han är historikus, och allt hvad historien
innehåller skiner för den gamle i ett magiskt ljus, som gör att
han ser den gamla tidens goda sidor, men ej dess dåliga. Då
rar folket religiöst, ädelt, kraftigt, säger han, men hvad är det
nu? Jag har disputerat med honom, ty jag tycker att det är
rätt bra nu för tiden.
Men nog om gamle onkel Carl Abraham, som han kallas in-
om slägten. Onkel Carl Abraham är den som dragit lilla asses-
sorn upp, som beskyddat honom och hjelpt honom fram så långt
på lyckans bana, att den stackara menniskan nu ser ut som ett
gammalt pergament; ty du må tro, det kostar på kroppen för en
skrifkarl att göra lycka; bibehåller han matsmältning och kan
sofva, så är det en jernnatur. Nog af, jag vet att onkel intres-
serar sig för mannen.
«Jag har sett assessor Svånings fästmö.»
«Ja så; det lär vara en ganska respektabel flicka», sade
onkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
