Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Assessorn tyckte ej om vittnet; ban hade ämnat att dröja,
men kamrerskan hade ej denna betänklighet.
»Din fästman, Annette, vill att ni skall gifta er inom en
månad.»
Annette bleknade och började darra.
«Ja, älskade, du kan ej förundra dig öfver att jafj brinner af
längtan att sluta dig intill mitt bröst.»
Annette tog ett steg tillbaka och hviskade: »Aldrig!»
»Aldrig? Hörde jag rätt?» yttrade assessorn ofth tog i sin
tur ett steg baklänges; «det är således Annette som bryter, det
är hon, mamma, icke jag . . . Aldrig.»
Annette sjönk ner i en stol och höll handen för ögonen, lik-
som för att undslippa sin fästmans vidriga anolick.
«Annette», började assessorn ömt, »jag hörde dock miste, säg!
jag hörde miste? Du kan ej, du förmår ej stöta en menniska från
dig, som så tyst, så tåligt, så uppoffrande älskar dig som jag.»
Annette, som tagit för afgjordt att Svaning blott af egennytta
älskat henne, började att tvifla derpå. Detta var ju ett klart be-
vis, att han ändå älskade henne, ett bevis på att hon skulle såra
honom djupt, om hon bröte.
«Nej», suckade Annette, »jag ville ej säga aldrig; men jag er-
känner, Svaning, att det varit bäst, om vi aldrig blifvit förlofvade.
Du vet bäst under hvilka vilkor jag sade ja.»
»Ja, jag vet, min älskade, detta var dock ej att vi i evighet
skulle blott vara förlofvade. Och . . . och du finner väl att jag
måste ta ett beslut, och nu, det må kosta mig din kärlek och
mig sjelf kanske lifvet, men jag har beslutat att vi skola vara
gifta inom en månad . . . eller också slut.»
»Men tant lilla», inföll Dora, utan att någon bedt henne
derom, »inte kan tant göra bröllop förrän sorgeåret är slut?»’
«Nej, det gör jag icke», sade kamrerskan bestämdt, «det må
gå hur det vill.»
«Sorgeåret, sorgeåret, hm, det var . . . men det gör väl in-
genting till saken. Men likgodt, jag är bestämd, sorgeåret är ej
något laga hinder; jag vill ha Annettes svar i morgon . . . mitt
öde är afgjordt.»
Med dessa ord tog han sin hatt, kysste fruns och Annettes
händer, kastade en skarp blick på Dora, som helt oskyldig satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
