- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
167

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Sofva på saken, goda mamma», afbröt Annette med ett små-
leende den högtidliga ton, samtalet förut haft.

«Ja, sof på saken», sade Dora skrattande. «Ack, min Gud!
om jag finge skrifva uppsägelsebrefvet till den karlen, jag skulle’
säga honom sanningen, så att . . . Men nu petar du väl ihop
ett örat och rörande bref och gråter så att det plumpas ut, och
är så hjertlig och uppriktig på ditt vis. Men skrif åtminstone
«farväl» så att det syns.»

ffDora ger sina råd hon», yttrade kamrerskan.

«Ja, välmenta, tant lilla, ty Annette skulle do som en fluga,
om den der menniskan tryckte henne till sitt ömma hjerta . . .
och för att rädda lifvet får man väl#göra hvad man kan.»

Morgonen grydde och ännu hade ej Annette sofvit en blund.
Hon hade skrifvit bref på bref, men ej fått ett enda, som passade.

«Han har rättighet att få svar», sade hon när tiden nalkades.
«Jag eger ej rättighet att dröja, att förlänga hans pinande oviss-
het. Mamma har gifvit mig fuli rätt att handla som mitt hjerta

bjuder. Nå väl, för tjugonde gången!»

Och hon skref, genomläste brefvet, ett par tårar föllo deri
och bläcket drack ut . . . det blef ljusa plumpar, alldeles som

Dora förutspått . . . men farväl stod der ganska tydligt.

Assessorn hade hos sig (han ville så ha) händelsevis ett par

vänner, bland hvilka «den allvetande» var den längste.

«Det är remarkabelt hvad Pierro ser mörk ut i dag, verkli-
gen som en skärtorsdag med oväder och storm. Hvad går åt dig P»
fflngenting, men det är en vigtig dag, en vigtig dag.»

«En vigtig dagp Är det fataliedag, fastan den frågan duger
icke, det är ju söndag, och på den kan man ej förlora mera än att
man kommer i kyrkan sedan presten sagt amen. Men då består
felet deri, att man gick i kyrkan, ty eljest hade man undvikit den
dekonfituren.»

«Men deri har Gabriel rätt, att du ser ledsen ut, käre Sva-
ning. Ta en något fryntligare min på dig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free