Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herr Svaning var verkligen något orolig, men han hoppades
dock att allt skulle gå väl.
«Nå, blir det ej bröllop af hos Millers P» frågade den allve-
tande. «Det var en förbannad händelse med penningarne. Gum-
man är galen.»
<Jag ber, ej sådana ord i min närvaro», sade Svaning.
«Nå nå, du är väl inte kär i mamma sjelf heller, så att också
hon är. en engel från skyn. Jag menade ej så illa. Nå, blir det
bröllop snart?»
«Jag vet ej», suckado assessorn.
«Du vet inte, det vore väl f-n, det beror väl på dig.»
»Men ställningen är sådan, att jag ej vet det», återtog asses-
sorn dystert, nedlutande sin panna; «nej . . . men allt kan för-
ändras» (en suck).
»Der ha vi det! Ja så, du tvekar, ja ja, det undrar ingen
på, om du gjorde om den saken; ty det var en rasande uträkning.»
«Tala ej derom. Gud skall veta att jag älskade flickan. Men
de qvinnorna, de qvinnorna!»
»Aha, hon vill kanske slå upp? Nå, 4åt gå; du kan få både
vackrare och ganska säkert en tätare flicka än hon. Inte är det
att sucka öfver.»
«Ack, om du ville tiga med ditt prat ... du vet ej hvad
en sann kärlek är», sade assessorn.
«Nej, Gud ske lof; ty det lär vara en kinkig sjuka, det kan
man se på dig.»
»Raljera ej med Svaning», sade den andre vännen; »det fin-
nes allvarsamma saker också, Gabriel!»
I detta ögonblick öppnades dörren och pigan inlemnade ett
bref. Svaning ögnade på utanskriften, igenkände Annettes stil
och darrade verkligen naturligt; ty han visste ej hvad han skulle
tro. Tänk om snaran slintat, så att han sjelf fastnat . . .
«Ser du, hur blek han blir», hviskade den lugnare vännen till
den allvetande.
Svaning bröt emellertid brefvet, genomögnade det och lät det
falla på golfvet, i det han tycktes vilja digna.
»Det är således slut», mumlade han och knäppte hop hän-
derna, så det knakade i fingrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
