Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Dét måtte väl då ändtligen vara han», tänkte Dora; och,
ganska riktigt, Fredriksson steg in och hann ej helsa på sin fästmö,
förr än den goda vice värdinnan fästade honom med en lång ha-
rang, som var så bjertlig, att den nästan aldrig ville taga slut.
«Och du som låter mig stackare stå här ensam så länge.»
»Goda Dora, jag har haft laga hinder; jag ser att Millers
inte kommit ännu.»
«Nej, de låta alltid vänta på sig.»
«Ja, i dag har det sin goda reson. Ser du, kapten Hjal-
mar . . .»
»Kapten Hjalmar?»
«Ja, han kom nu på eftermiddagen, och då han visste hvar
jag bodde, kom, han genast till mig, för att höra hur allt stod
till hos Millers. Nå, allt var godt och väl, Annette fri som en
fogel i skogen, och nu är han der.»
«Jaså, det är derföre de dröja.»
Nu afbröts samtalet af tant Printzells inträdande.
»Mjukaste tjenariuna, mitt herrskap! Ack Herre Gud, sådana
förskräckliga trappor; hå hå, man må säga . . . Jaså, mjukaste
tjenarinna, min goda mamsell Altstedt . . . och se de förlofvade.
Ja, Herre Gud, jag mins väl då det lyste första gången för salig
Printzell och mig, och hvad det var för en högtidlig dag det.
Inte tänkte jag på alla de olyckor, som skulle sedermera tima, ty
att ta mot hushåll är ej godt, och så fingo vi barn, men det
äldsta ... det var en liten gosse, så söt och så lik salig Print-
zell . . . men han dog af vatten i hufvudet; och så var det två
flickor som dogo, lilla Maria i scharlakansfeber och lilla Gustafva
för tänder, när hon var fem fjerdedels år gammal . . . och så
blefvo vi ensamma, och så dog salig Printzell . . . och sedan så
var jag en ensam enka, som hela verlden förföljer och gör orätt.
Ack! det är en allvarsam sak att gifta sig. Yår Herre delar ut
sorg och besvär af många slag, och ledsamheter och motgångar,
och så slutas allt så, att det blir en stackars värnlös enka qvar;
men lycka till, lilla Dora, du skall ej bry dig om hvad jag säger,
fastän jag har erfarenhet och vet hur det nog går med dig också,
och lycka till, herr pastor! Herre Gud! Pastorn har blifvit rik-
tigt fet sedan sist . . . prostahullet, prostahullet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
