Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybygget, berättade en flicka, som de mötte. De togo således
vägen till nybygget, hvars lilla boningshus, rödmåladt och grant,
stack fram om björkdungen och speglade sig i ån, som sakta flöt
förbi. Alla grindar voro klädda med lof, små ljushåriga flickor
med röda kinder och snöhvita pannor stodo der och nego så vac-
kert, och kastade bundtar af yxläggor upp i vagnen. Allt var så
stilla deruppe ’och så gladt; ty lärkorna slogo sina drillar öfver
åkerfälten, der kornet stod tätt och grönt, alldeles som silkes*
sammet, sådant man nyttjar till blomblad när de skola vara fran-
ska. Och så voro de framme.
Lilla frun, den unga pastorskan, var förr ur vagnen än
hennes man hann ner från kuskbocken. Hon var så nyfiken, så
nyfiken. Hon sprang in och tittade genom en dörr, men var ge-
nast åter ute på trappan.
«Mamma», ropade hon, utom sig af glädje, «der är franska
tapeter, der är franska tapeter . . . Ack, min Gud, hvad jag
är glad!»
Detta var introduktionen på nybygget, der föräldrarne om-
famnade en dotter, som de ej förut känt annat än genom sonens
beskrifning, hvilken naturligtvis ej var så särdeles att lita på.
Åtta dagar hade redan förbigått utan att den gamle kommi-
nistern låtit undfalla sig ett enda omdöme om sonhustrun; men
då en söndag de gamle voro hos sina barn, och unga pastorn
och komministern spelade bräde, gick det ej bra för gubben; han
flyttade ej med beräkning och skötte ej om spelet.
«Nå, min far, det der var ett underligt flytt.»
«Ja, Anders Petter, jag har gjort många dumma flytt, men
det kommer sig deraf, att jag ej kan låta bli att se på Dora, som
hushållar och styr med sina affärer alldeles som hon vore vand
att vara presthustru på landet.»
«Det har hon lärt af sin mor, är det inte så? Mamma vet
har det är i ett presthus på landet.»
«Jo, det bör jag väl veta, som sjelf är prestdotter.»
•Nej, Anders Petter, kasta ihop brickorna, kasta ihop dem.
Kom hit, Dora, jag vill tala vid dig, min flicka.»
«Hvad vill far mig?» frågade Dora.
«Jo, ser du, barn, nu känner jag dig. Gud välsigne dig, barn,
Gnd välsigne dig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
