Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han kom från bröllopet på Nygården. — Likväl till förståendes så,
att det var för sexton är sedan och prosten drunknade i fjol.»
«Ja, det kan jas: förstå; men hur var det med Näckrosen?»
«Ah, det är en lång historia — inte vet jag, men det går
många historier om Näckrosen — somliga säga att det var en
prinsessa, och andra att det var en fröken, som var med om att
afsätta Gustaf Adolf, och som blef liksom förvisad till Ekön —
så hette ön förut, fast hon nu bytt om namn — men i jorde-
bokeu heter hon ännu Ekön alltid och hon lyder under Nygård
och ligger en mil från land; vi komma förbi der, nära vid der
stugan står, och kapten har satt upp en ny sten vid stugan och
di säger att kapten far dit allt emellanåt, och då kommer han
alltid hem med röda ögon, men ingen besöker , ön, utom då det
bär så här till och — hm.»
«Hvad då?»
«Jo, ser herrn, han kunde allt få se stugan inuti om han
ville; ty jag var nyfiken en gång, jag for här förbi, och gick dit
upp, och hur jag vånglade med en lucka, så gick hon upp och
jag tittade in —»
»Och fick se en stuga ja.»
«Ah ingen vanlig stuga — det kan herrn tro.»
«Nå hvad då?»
«Åh bara guld och siden. — Det dagas redan och om herm
vill titta in, så kan han väl få, bara han inte talar om det för
kapten.»
Den resande gick in på förslaget och vägen togs åt Näck-
rosens ö, som i vintermorgonens skimmer blef allt tydligare och
tydligare/ Snart voro de framme vid en liten stuga, som låg
bortgömd bakom en aspdunge och skyddad af den stora eken,
som utgjorde landkänningen. Solen steg upp klar och herrlig och
glittrade på snöfälten och på de rimfrostade träden — allt glän-
ste i purpur och silfver, då bonden genom sin gamla konst fått
upp luckan och den resande trädde till fönstret, för att betrakta
den öfvergifna byggnadens inre.
I den osäkra belysningen från dagen, som blänkte mot ru-
torna och kastade ett ljusröd t sken in i det lilla rummet, såg den
resande nu en stuga, klädd med vackra målade tapeter, som pryd-
des af några oljetaflor. Rummet tycktes orördt — en liten bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
