Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej f-n heller, herre, är ni rasande!» ropade kaptenen och
sprang upp, och upprepade beft|lningen: wkapten ber att pigan
Märtha skall komma in. — Jag tror att de der professorerna i
Upsala inte lära sina disciplar att lägga sina ord.»
Informatorn ville svara nägot spetsigt; men pigan Märtha
kom in och erhöll tillsägelse att skaffa reda p& Erik.
«Jo, Erik han är i snickarboden och arbetar», blef svaret.
«Kalla hit honom sftdan han är», sade fadren; «sitt ner, herre.
För att tala uppriktigt, pojken är som han är, en bra pojke, men
att få honom att läsa har sina svårigheter, och dessutom är jag
kanske icke duglig att undervisa barn.»
«Det skall vara en egen vana», yttrade informatorn.
Snart inträdde Erik. Det var en stark och efter sin ålder
mycket utvecklad gosse med öppna och ärliga drag och ej utan
qyickhet och klokhet i de blå ögonen. Herr Lundroth tänkte der-
före genast: adummare pojkar har jag sett taga graden.»
Den nye informatorn inlät sig i samtal och fann snart, att
gossen hade ett lika klart som redigt hufvud och en snarfyndighet,
som ofta föll sig rolig.
«Hör eftpr hvad han kan, gamla mamsell har läst katekesen
med honom, och jag historia och geografi samt en smula latin;
men ingenting kan jag just sjelf och det har således ej gått. Jag
tror att mamsells lärdom är den bästa, ty det har han lärt sig
som en papegoja, och det är ju sättet att bli en lärd man. I
historien har han sina egna tankar och disputerar med mig, så
att jag ej står ut dermed.»
Herr Lundroth smålog medlidsamt åt den stackars fadrens
bekymmer och tänkte att hans öfverlägsenhet skulle göra sig gäl-
lande. Katekeslexorna voro verklig papegojlärdom; men historien
hade den unge patron behagat att läsa kritiskt. Årtal visste han
ej så noga, men deremot gjorde han små målningar af tidehvarfven
och bedömde de handlande karaktererna med en så lefvande öfver-
tygelse, som om han personligen haft äran af deras bekantskäp.
Det varade ej många ögonblick förr än informatorn och discipeln
voro i disput, och för att någorlunda komma från saken, afbröt
herr Lundroth samtalet och sade: «åh ja, inte kan Erik mycket,
men det tar sig nog.» Vid sig sjelf tänkte han: «Gud bevare hvar
fattig student for sådana disciplar!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
