Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Må vara. På samma gång fick flickan tillsägelse att flytta;
sjelfva polisen, tror jag, hade sin hand i spelet; man* ville rubri-
cera henne som ...»
«För hvad hon var, en eländig förförerska», yttrade deir gamla.
«Nå väl, er son föll i förtviflan och omkom på isen mellan
Åland och fasta landet — **r det ej såP»
»Jag hoppas det åtminstone.»
«Nej, grefrinna, ännu sofver ert sinne, ännu slumrar er bätyre
menniska, ännu lefver högmodets anda i ert hjerta. Nej, er son
—- mördade sig sjelf. Han ville ej lefva. Hvem var det väl...»
»Bästa tant, det är förskräckligt; låt oss resa», sade kammar-
junkaren.
»Bästa Theodor, jag är van vid olyckor och äfven förolämp-
ningar», sade grefvinnan och gned sina tinningar med luktvatten;
<(fortfar, herr kapten, låt pinan vara kort.»
«Er son hade aldrig vant sig att tygla sin vilja, och derföre
tog han det lika onödiga som okloka beslutet. Jag i hans ställe
hade tagit afsked, för att slippa lyda ordern, och gift mig med
min flicka — midt för näsan på slägten.»
»Alltför valda uttryck!»
»Valda eller icke, de passa för ämnet; men nog härom. DA
skref flickan till mig, påminde mig om mitt löfte och begärde en
tillflykt; men en sådan, der hon ingen menniska skulle råka, ett
ställe der hou kunde gömma sig, sin sorg och sin vanära. Der-
ute i sjön, grefvinna, ligger en ö, ser ni eken derute? — dit flyt-
tade jag en liten stuga; jag tapetserade den sjelf, jag inredde den
med egna händer, jag prydde den så godt jag kunde, jag visste
hvad sorg ville säga, jag hade nyss blifvit enkling efter ett par
års lycka. Jag byggde den olyckliga en fristad och öfvertalade
en gumma att bo derute. Det är en god gumma, gamla Märtha
Stina i grindstugan; hon var ock min enda förtrogna. Adelaide
kom, en vacker sommarnatt rodde j8g sjelf henne öfver till Ekon
och installerade henne i den lilla stugan. Då föll hon mig åter
om halsen och sade: ’Ni har bållit ert ord: tack! tack!* och hon
flck gråta, det stackars barnet. Mot hösten fick hon en flicka:
men modren var nära döden och kunde ej vårda sitt barn, der*
före tog gumman barnet med sig till sin dotter, i grindstugan;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
