- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
223

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

der är det ännu, och det döptes till Stina Brita, för att ej ha nå-
gon påminnelse om sin förnäma extraktion.»

oDet var ganska vackert af er.»

«Men», fortfor kaptenen, «men under denna sjukdom angreps
hjernan, och då Adelaide tillfrisknade voro hennes tankar tid tals
rubbade; då svärmade hon omkring på ön, och ställde sig hela
timmar på klipporna vid sjön och sjöng visor, som hon författat
i sin enslighet och till hvilka hon sjelf satt tonen. Folket i trak-
ten fick ut en saga att det spökade på ön — att det var en
kungamörderska som bodde der, och tusende berättelser, den ena
bisarrare än den andra. Men efter två år var åter allt tyst der-
ute: den oroliga anden hade sjungit ut, harpan hade tystnat och
endast cherubshufvudet log som fordom på dess stam. — Nu vet
ni allt, fru grefvinna», sade kaptenen och steg upp.

«Jag tackar er för upplysningarne; men det skulle roa mig
att sjelf uppfostra barnet.»

«Roa er? Det tror jag; men det roar icke mig.»

«Men, min bästa kapten», började kammarjunkaren, «ni är en

ädel och klok man och finner väl att ni härvidlag sätter er i för*
synens ställe. Jag klandrar ej er öfvertygelse om att fiickan blir
lyckligare som landtflicka än som ett slags medlem af vår familj,
jag säger att jag ganska väl inser skälen; men det oaktadt finner
ni väl, huru olycklig hon skulle bli om hennes börd blefve upp*

täckt, och hon då ej befunne sig i en ställning, som någorlunda

motsvarade hennes anspråk.»

Kaptenen var så van att alltid ha rätt, att han icke blef li-
tet öfverraskad af denna anmärkning. Han studsade och betrak-
tade kammarjunkaren. oJaså, ja, herrn kan ha rätt; jag vill ej

sätta mig i Guds ställe — flickan får välja.»

Bud sändes till grindstugan, och en stund derefter anmäldes
att flickan och gamla Martha Stina väntade.

«Låt dem komma in», sade kaptenen.

Gamla grefvinnan hade tagit på sig glasögonen, ty det bör-
jade qvällna och de stora träden utanför gjorde rummet dunkelt.
Gumman och Stina inträdde.

«Det är en fru här, som vill tala med er, gå fram till henne»,
sade kaptenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free