Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara den jag är, ett fattigt moderlöst barn, som går vall i sko-
gen; låt mig bli qvar.»
«Det märkes tydligt», hviskade grefvinnan till sin nevö, «att
modrens öfverspända sinne öfvergått på dottren.»
«Ja, till all lycka», sade kaptenen, som hörde anmärkningen.
«Min resa var således alldeles öfverflödig», yttrade den gamla
nåden, i det hon steg upp.
«Inte annat än jag kan se», blef kaptenens kärfva svar.
Det är klart att det blef lika litet ceremonier vid afskedet
som under sjelfva dervaron, och det enda som väckte något upp-
seende var att grefvinnans kusk körde mot grindstolpen och att
hon, som höll på att intaga kalmerande droppar, i förskräckelsen
tappade flaskan. En lukt af apotek var således snart det enda,
som bevisade att en vkänslig själ» besökt Nygård.
Flera år derefter halfsatt kaptenen i sin skinnklädda ländstol
och samtalade med numera komminister Lundroth, för detta infor-
matorn. Postbudet kom med väskan och kaptenen öppnade den
med ett ominöst utseende.
«Ett bref från Anders Petter!» ropade han glad; «ett tjockt
bref; hvad månde det innehålla ... det känns så mjukt.»
Brefvet bröts och — Anders Petter Malms magisterbref föll
den hederlige kaptenen i händerna.
«Ser man på — latin», sade kaptenen och skakade på huf-
vudet, liksom för att få en eller annan glosa att skramla, men
förgäfves, de voro tappade alla; men så mycket såg han att An-
ders Petter blifvit magister och fått hedersrum, ty det stod i bref-
vet. Komministern betraktade det granna sidentyget med glada
ögon, men tycktes likväl ej så glad, som m8n kunde väntat. Det
var ej utan att den gode mannen kände sig liksom tillbakasatt;
han, läraren, hade intet bref fått — och han, läraren, va^ ej, hel-
ler sjelf filosofie magister.
«Men det var ju en satan till pojke, grindstugpojken!» sade
kaptenen. «Vet pastorn, jag gaf honom namnet Malm, ty något
metalliskt var det hos honom, om det då var guld eller bara jer-
net; det var något som klingade i hans själ, något som glittrade
i hans kloka ögon, som gjorde $tt jag alltid tänkte: der är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
