- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 8. Träskeden : Berättelse ; Grindstugan vid Nygård : En berättelse ; Tre skråköpings-skizzer /
229

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kina, hon var så att säga genomstärkt af den kostliga barken.
Det är naturligt att läkaren således var narvarande.

«Jaså, doktorn ser ingen fara för helsa och lif, om jag någon-
gång skulle rfika att ta tjugusex droppar af de gröna i stället
for tjugufem P»

«Nej, derom är jag öfvertygad.»

«Jo, si kammarjungfrun slarfvar ibland och häller för mycket;
men de äro ovanligt starka.»

«Mycket verksamma.»

»Emellertid kan doktorn 8ldrig fatta huru sjuk jag egentligen
är. Doktorn känner ej ännu min «fyssick» (stafvadt efter ljudet).
Ack, sedan salig medicinalrådet dog, har jag ej erhållit någon lä-
kare, som så noga känner mina krämpor; ja, herr doktor, jag har
nu på femton år försökt alla hufvudstadens läkare; men ingen har
förstått min sjukdom; den är egentligen ett mycket svagt och ret-
ligt nervsystem och ett svagt bröst och underlifskrämpor, natur-
ligtvis förenade med hufvud värk och en egen obehaglig känsla i
armar och ben., hvartill kommer anlaj? för melankoli.»

«Sjukdomen är mycket komplicerad, och fru grefvinnan har
rätt uti att läkaren behöfver noga känna grefvinnans fysik, för att
kunna gagna. Tillåt mig fråga om aptiten . . .»

«Åb, kära doktor, ingen aptit, nästan alldeles ingen; jag för-
undrar mig öfver att jag kan lefva af så litet. Jacquette, min
jungfru, förundrar sig alltid öfver att jag kan uppehålla krafterna.»

«Åh ja, om inte kinan . . .»

«Ja riktigt, kina, det är den, ja. Jag åker två timmar om
dagen och tar mig således tillräcklig rörelse, det är klart; men
sedan jag druckit min kopp choklad med några sockerbröd till,
är jag ej i stånd att förtära något förr än videlfvatiden; det är
då vanligen en rapphöna eller en hjerpe. Doktorn vet att det ej
är mycken föda på ett sådant litet djur. Catalani kan äta två i

målet, det lilla kräket, men det kan ej hennes matmor. Klockan
fyra, half fem äter jag middag och har sällan mer än sex rätter.
Om doktorn såg huru liten smula stek jag äter, skulle doktorn
förundra sig.»

<*Ja, i sanning.»

ffOch så ha ändå flere af hufvudstadens läkare påstått att jag
förtär för mycket, det är förunderligt. Men det finnes läkare, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/8/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free