Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den lilla grindstugan och åto filbunke ur en stor träbunke och
skrattade och jollrade mellan hvar sked.
Hvilka hade roligast?
Det var vinter, liksom då vi började vår berättelse, grinden
stod lutad mot gärdesgården, som låg öfversnöad och blott der
och hvar tillkännagaf sin tillvaro genom ett och annat «höt», som
stack upp öfver den hvita drifvan. Derinne i grindstugan surrade
en spinnrock liksom för många år sedan, det var mormors* gamla
blånspånadsmaskin, som lät likt en nattskära då hon i den varma
sommarqvällen far på rof.
«Och Malmen är bjuden, sa1 du, kommer han?» yttrade mo-
dren, liksom frågan varit om något miadre kärt än hennes egen
gosse. Afståndet mellan det bättre och sämre folket är också
ännu så stort, svalget mellan den «råa» massan och de »bildade»
så vidt, att den fattige blir främmande för sitt eget barn, då det
sprungit öfver detta svalg och står på andra sidan. Om vi re-
flektera derpå, skola vi märka att en hyddans innevånarre, en fat-
tig stackare, hvars son blifvit herre, aldrig säger «min son», utan
säger dét antagna tillnamnet och kanske tillägger, som en ursäkt
för det korta i uttrycket: «ty han är min son». Det är ej stolt**
het, ej ödmjukhet heller, utan blott en känsla af att de äro skilda,
som kommer honom att tala så* Detta kände äfven modren till
Anders Petter, och derföre kallade hon honom Malmen; det var
en främmande, en herre, som dock en gåug hvila t i hennes armar
och som fått sin första bildning af mormor.
«Jo, Erik sade att Malmen lofvat», svarade Stina Brita, som
kantade sina brudskor med sidenband; «jo, han kommer nog.»
«Han har väl vuxit duktigt», sade mormor; «han såg inte
svag ut, Malmen.»
«Men hvad är han då egentligen?» frågade modren.
«Åh, han är detsamma som magistern i prestgårdén, hån är
icke komminister en gång, utan bara adjunkt der uppe vid aka-
demien», yttrade Stina; «men Erik säger att kaptenen sagt, att så-
dana adjunkter äro mera förnäma än vår.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
