Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som for många år tillbaka brann der eld på spisen; Passe
var dof och nåra blind, kal på ryggen och grå kridg nosen af ål-
der, men han böljade ändå att morra, ty han kände att någon
främmande rörde sig utanför.
De tre invånarne i stugan innehade sina gamla platser, mor-
mor midt på golfvet, Stina i ljusskenet från spiseln, och mor syss-
lande med qvällsvarden, ty klockan pekade på den vanliga mat-
timmen: sju.
aMen hvem i Guds namn är derute i vedskjuletP» sade slut-
ligen Stina som lyssnat; «det är nog en främmande. «Hu! jag
skulle just ut och hemta några pinnar, ty det är snart slut på
vår brasa; men nu törs jag inte.»
Då öppnades dörren ooh en herre klädd i lifpels kom in med
en vedbörda på armen.
<rDet brinner ej bra i spisen, mor», sade han och kastade ve*
den på brasan, så att den åttfr flammade upp. «God afton, mor-
mor, god afton, mor, och du — du är väl Stina Brita?» sade den
främmande till flickan, som neg så djupt hon lärt.
•Åh Herre Gud! Det är Anders Petter! Anders Petter!» ro-
pade alla och störtade omkring honom, liksom uppvaknande ur en
dröm.
«Jo, er gamle Anders Petter», sade han och omfamnade dem
alla. «Ja, Guds fred hos er! Vet ni, mor, nu blir jag här i natt.»
«Åh, inte kan Malmen ligga här», yttrade modren, som nu
riktigt sansat sig och fann att Anders Petter skulle låta opassande.
«Malmen är van vid bättre», sade mormor; <anen Herre Gud,
hvad han vuxit och blifvit stor; han är lik far sin ändå, när man
ser noga på honom.»
* «Åh, så fin rock han har!» sade Stina och strök på den fina
lifpelsen; «känn mor, känn mormor, så fint som sammet. Åh
gudbevars. inte trodde jag att han skulle bli en hel herre. Jaså,
Malmen kände igen mig?»
«Ja, Stina, genast. Men kalla mig nu inte det der eviga
Malmen.»
«Det är ju hans namn», sade mormor; «och inte passar det
nu *tt säga bara Anders Petter.»
«Jo, jo, mormor. Ser ni, jag tog in ved for att påminna er
om att jag var samma Anders Petter som fordom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
