Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modren var verkligen generad att bec^a honom äta.
«Se, vi ha bara ett fat», sade hon, «och bara träskedar», til-
läde hon; «men der är Malmens — Anders Petterses skulle jag
säga, din egen. Se på, der står: A. P. S. S., Anders Petter
Sveneson betyder det, och Malmens far hette Sven.»
Akademiadjunkten Malm sökte på allt sätt att ändra de si-
nas sätt att uttrycka sig, men den fina rocken, den vackra res-
västen, halsduken och uret, allt gjorde något närmande ganska
svårt.
Emellertid tog han nattlogis på en bänk, der han bäddade
med sin resfåll och sin kappa — och således sof han åter under
sin moders tak.
När han somnat, steg modren upp, tände på några stickor i
spiseln för att kunna se honom riktigt. Hon satt länge och be-
traktade. honom. Slutligen hviskade hon vid sig qjelf: «Det är
ändå min Anders Petter.* Men andra morgonen gick sonen ut,
och snart hörde de att den gamla yxan var i gång. Anders Pet-
ter var åter hemma och högg, som han var van, ved åt sin mor
och mormor. Då sprungo de ut alla och ropades «åh nej, se på
Anders Petter I Håller du dig icke för god att hugga ved åt din
mor i grindstugan!»
Nu blef han riktigt igenkänd — nu var han ej mera Malmen.
Påförande söndag färdades gamla mormor och mor sjelf i en
skrinda och akademiadjunkten Malm och Stina Brita i hans släda
till kyrkan; ty der var bröllop, och när de nalkades kyrkan, sågo
de en släda med ett par ystra fålar för i hastig fart komma från
Årviksvägen och en beqväm rack, dragen af ett par «säfliga» hä-
star, från Nygård.
«Der kommer Erik, och tå kapten!» ropade Stina.
Orgorna brusade, kyrkan blef småningom öfverfull af menni-
skor, ty alla ville se Stina i grindstugan bli vigd med kaptenens son.
Vigseln verkställdes och Erik och Stina voro ett par.
Det var ett vanligt bondbröllop och i den minsta skala ett
sådant kan vara; det var modren och mormor, Stinas egen flit
och ett tillskott af Malmen, som bestodo fiolerna; ty der fanns
verkligen ett par sådane, som ofredade Guds hus med sina laten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
