Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vietten knuten i knappbålet, i stället att sitta mellan två unga,
af hvilka den ene tillochmed (kanske) visat «afsigter», fastän pappa
och mamma haft sina åsigter och saken ännu har klena utsigter.
En sådan der stackars flicka sitter der och parlerar med sina
grannar, som äro förbålt intressanta med sina sammanräknade hun-
drade år på nacken och peruken på hjessan, nyrakade, med hvita
halsdukar och gråsprängda polisonger. Den ena rätten bjudes efter
den andra, vinerna flöda, samtalet får liflighet, det är ett sorl som
på en marknad, ett klappande med knifvar och gafflar, som klap-
pet i en elektrisk telegraf.
«B?or postmästare skolkar! — Inte får bror fiskal späda ut
vinet, det är, har man försäkrat, godt portvin; bör inte skämma
boft en god vara med vatten.» Dessa ord äro väckelseord af
värden.
Nu börjar man trycka hvarandra; man nickar åt de närsit-
tande; är föremålet för vänskapen lomhördt eller sitter långt borta,
låter man Lindberg, vaktmästaren, stöta honom i ryggen och skrika:
«hr kontoristen vill dricka med kamreraren!» Då tittar kamreraren
med en äkta fårmin omkring sig, sticker hufvudet åt alla sidor
och snokar efter den aflägsna vännen, ända till dess han ser be-
sagde väns näsa stickande fram ur den långa raden, med en rö-
relse liknande en spikhammare, som betyder att kontoristen nickar
god mening. Förvissad att lian ser rätt, fastän han sitter illa
till, förändras plötsligen kamrerns anlete, mungiporna dras uppåt,
kring ögonen synas några glada rynkor, och han nickar, dricker
och höjer sitt glas, för att visa att det är tomt, samt fortsätter
samtalet med: «den stod i femton riksdaler tunnan i förrgårs på
torget.» Sådant der drickande fortgår, på värdens uppmaning,
rundtomkring bordet — det är ett fasligt nickande och bråkande,
for att få i sig de välsignade tårarne.
Men flickan der, med en tesked S:t Julien i sitt glas, som
väl femton gånger blifvit tryckt af sina gamla grannar, utan att
vinet tyckes förminskas–––––nu — nu drack hon ut alltihop
på en gång och lägger det fina fingret på glasets fot. Om jag
såg rätt, så drack vice häradshöfdingen der borta ut hela sitt
glas också, äfvenledes utan påtryckning. — Hade en blick blifvit
vexhd mellan dem, eller var det en händelse, att de unga tu —
precist på en gång drucko? — Nej, det är en kärlekshandel, midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
