Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
for pappas och mammas och forbi alla de öfrigas näsor; de tycka
om hvarandra. -Min Gud, så litet bråk gör kärleken af sig; stort
mera bråkar ej den sanna vänskapen heller; men sällskapsvän-
skapen håller ett fasligt väsen, nickar, ropar, skickar vaktmästare
och dricker i bottnen — det är skilnad.
När deserten kommer, knackar värden på ett glas och äskar
ljud. Han håller nu tal — det är alltid någon ärad gäst, t. ex.
borgmästaren från grannstaden, som nu gästar Skråköping, eller
en rådman i Skanör, som kommit till Falsterbo, eller är det en
älskad makas födelse- eller namnsdag att fira — kanske stadens
sångförening träder upp och sjunger: «Våren är kommen» eller
«Malins milda öga» — och så kommer skål efter skål.
Slutet är, att två gubbar i öfra raden blinka åt hvarandra
och tala halfhögt öfver bordet:
«Bror skall.»
«Nej, det är bror . . .»
«Nej, jag är ingen talare.»
«Ja, det blir bra ändå» — och så knackar den ene «brodern»
på glaset och talar och säger: «hm — mitt herrskap — hm —■
hm, jag är ingen talare och egentligen borde ordet tillfallit en
annan, men jag får — det är klart att alla hjertligen — nej —
af hjertat hjertligen tömma — nej — dricka en hjertlig skål för
vår värd och värdinna, vår rådmanska — hm — jag är inte
van att tala —»
»Gick rätt bra; bror talar med ledighet», tröstar en närsittande.
«Hm, har så ringa öfning.»
Och så drickes skålen — stolarne ramla från bordet, ett ögon-
blick helgas åt Guds godhet — och så aftroppar sällskapet.
Samtalet blir något långsamt, man kunde säga däst och trög-
vulet — de gamle herrarne ha för vana att sofva middag, de
unge hafva icke skolkat, man placerar sig här och der och fort-
sätter samtalet — och så kommer kaffet, buret i en stor silfver-
kanna med inskrift: «Till Råd- och Handelsmannen N. N., af
tacksamma valmän i Skråköping 18—.» Denna kanna, som det
vill en hel karl till att lyfta på rak arm, fick rådmannen för det
att han genomdrifvit att statens jernväg, en gång när den kommer
att anläggas, tar tre mils krok endast och allenast för att få be-
röra Skråköping. Detta skall göra Skråköping till en centralpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
