Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«JVors! eo så vacker liten bok, som Ernst har fått af sin pappa!»
sade en omkring fjorton år gammal flicka, som i baron H—s hus
fungerade som barnflicka. «Det var en riktigt grann bok»,
återtog hon, bläddrande, «och med så vackra taflor se’n.»
«Ja du», började lille baron Ernst, som sjelf, återtagande den
granna boken, började bläddra fram gravyrerna, «ja du, pappa
sade att det är om en gosse, som for hela verlden omkring och
kom till en ö i Sydhafvet — det är ett fasligt, fasligt stort haf,
många, många gånger större än Angsjön, och der satt han på den
lilla ön och lekte med en kanin — ser du kaninen der? — och
så hade han en hund, som hette Pass-opp. Ser du, det der är
Pass-opp; han är alldeles som vår gamle Trumf, och så beskedlig
se’n. Och pappa sade att du skulle läsa högt för mig, för det
går så långsamt och styggt för mig; men du läser så bra, sade
pappa, ja, det sade mamma också. Läs nu, Lina.»
Lina, som var unga barons väninna, stöd och hjelp i alla
denna verldens vidrigheter, läste boken och hade sitt synnerliga
nöje af att se huru hans ögon glänste af förnöjelse, då hon läste
om skeppet och seglingen och slutligen skeppsbrottet, som kastade
den unge äfventyraren Petter Abel, som han kallades, på en
obebodd liten Ö, der allt var så förträffligt och der han likaledes
redde sig alldeles förträffligt.
Dessa sagor om obebodda öar och huru en menniska, lemnad
åt sig sjelf på en sådan, dock genom arbete och omtanka räddar
sig och till och med skaffar sig små njutningar, äro alltid
hänförande för barnasinnet. Man läser hellre dessa berättelser än
man läser något om barn, hviika hemma hos pappa och mamma
hafva allt hvad de behöfva. Orsaken ligger i den menskliga
instinkten till sjelftanke och sjelfverksamhet, till kamp med ödet, sig
sjelf och elementerna. Litet hvar känner på sig att en kamp
måste genomkämpas, innan vi känna oss vara riktiga menniskor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
