- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
31

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Jag skall nu hem och berätta mamma det der och bedja om
hennes välsignelse; ty ännu är ej förlofningen eklaterad, men blir
så snart jag säger ifrån.»

«Jaså, baron har ej sagt ifrån än?»

«Hvad behöfs det{ Att Julia håller af mig, det har jag sett,
och jag är som barn i huset;m blott ett? ord och saken är afgjord.
Emellertid vill jag arrendera Svenneby af mamma, så att jag har
någon bostad att erbjuda min Julia. Hon är alldeles förtjust af
landet, det har hon sagt mig.»

»Jaså; men käre baron Ernst, gör sig icke för säker.»

«SäkerI» skrattade baronen. «Ja det är jag; men farväl med
dig, Lina.» Och med dessa ord satte han åter i fart.

Ernst fick arrendera Svenneby.

«Ja, det har sin sanning, att vi med vänlighet mottagit herr
baronen i vårt hus», sade grosshandlaren S., en mycket lång,
långsam och högtidlig person, «det är visserligen äfvenledes sannt ätt
vi alla, Julia inbegripen, sätta värde på herr baronen som en
treflig sällskapskarl, med, som kännare påstå, en synnerlig
färdighet på piano. Jag förstår det visserligen icke, men äfven herr
baronens böjliga röst har förtjust fruntimmerna, synnerligen min
gamla syster, som i sin ungdom sjöng på konserter, men numera,
för sin envisa hostas skull, ej får fram en ton.»

«Och — grosshandlaren må afgöra min dom.»

«Jaha; men som min enda dotter Julia ännu är så ung, kan
ingenting afgöras nu, utan får tänkas på.» (En lång tystnad.)
«Men då nu herr baron, efter all anledning, äfven talat med
flickan ...»

«Ja det har jag — så...»

«Så», fortfor grosshandlaren, «så är det, i sakens närvarande
skick, ej tjenligt eller passande, att herr baron besöker oss annat
än när vi hafva större bjudningar, då vi skola med nöje se
baronen här.» Grosshandlaren gjorde en stel bugning, och som det
tydligen ej var något bevekande att andraga, så aflägsnade sig
Ernst.

Aj! han Kade skurit sig i fingret, just då han skulle utrusta
sin lyckas skepp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free