Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nej, det kan jag icke, det måste vara en bassin. Do måste
bygga ett badbus i götiskt stil, med färgade rutor och rosetter.»
Nå väl, det skedde så; ty hon hade penningarne och Ernst
hade henne. Det var en rik flicka, så långt hade allt gått bra;
men sjelfva bröllopsdagen, sedan presten kommit och gästerna
väntade, kom svärfar med ett papper till underskrift. Det var
ett så kalladt pactum antenuptiale, som satte baron Ernst på sätt
och vis under sin hustrus formynderskap.
«Gode Ernst», sade hon, «du har så ofta svurit att du ej
älskade mig för min förmögenhets skull, att du nog 9krifver under;
hvad bry vi oss om penningar, vår kärlek är nog för oss.»
Och Ernst skref under.
Lina misstog sig, det var vid detta tillfälle han skar sig, och
då han presenterade sin hustru, hade den evige Petter Abel redan
inom smekmånaden tumlat Öfver bord.
»Gudskelof att vi ha barn!» yttrade den åldrande Ernst, då
han under en jagt gick in i grindstugan för att råka sin
ungdomsvän, som aldrig fått visa sig på Svenneby.
«Ja, gudskelof för barnen!» upprepade Lina och strök de ljusa
lockarne ur ansigtet på sin egen yngsta flicka.
«Men hvad tycks om min svärfar, som ändtligen dog i fjol.»
«Han var mycket rik.»
«Ja, och — snål. Emellertid så har han gjort testamente
— till våra barn. Vi få ej uppbära mera än räntan, och om min
hustru dör, så upphör äfven den att utbetalas, om den af
testator utnämnde «gode mannen» finner att fordringarne gå högre, än
som nätt och jemnt till barnens uppfostran och tarfliga — det står
ordagrant tarfliga — utstyrsel kan behöfvas.»
«Ja, då har baron riktigt skurit sig i tummen», sade Lina.
«Nej fan, det är hela Petter Abel och hunden med, som tumla
i sjön.»
Baron Ernst är nu gammal och längesedan enkling; men han
är lyckligare än någonsin. Har har upphört att bygga skepp och
luftslott och längta till en ö i Sydhafvet.
Ett barn var honom öfrigt, det var den snälla, goda Maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
