Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon (orstod honom så väl, hon anade alla hans önskningar,
hon inrättade allt så att han fann trefnad.
Mången afton besökte baron sin ungdomsvän i grindstugan.
Hon är nu en gumma, meu glad och fryntlig och ungdomlig till
sinnet. Hon hade aldrig byggt skepp; hennes små önskningar
hade, som små båtar, aldrig vågat sig utom hemmets lugna hamn,
och hade väl ej landat på någon rik ö i Sydhafvet, men också
aldrig kantrat. Hennes barn voro, med undantag af en flicka,
alla ute i verlden; men alla koramo ihåg det gamla hemmet och
skrefvo hem bref, om de ej kommo sjelfva.
Dessa bref började alltid med det vigtigaste, de voro alla af
samma formulär. «Käre föräldrar! Jag har en god helsa och
önskar att detta bref måtte träffa mina goda föräldrar vid samma
goda helsa. Gud välsigne far och mor och beskäre dem all sin
nåd.» Derefter kommo underrättelserna om kor och kalfvar, om
hafran och rågen, om blångarnet och den gamla väfskeden som
mor har, m. m.
«Vet du, Lina», sade baronen en dag efter flera års förlopp,
«nu ha dé varit åstad och skurit mig i tummen igen.»
«Hur då P»
«Jo, ser du, der har kommit en friare till Maria, jag blir af
med henne, det svider i själen; men karlen är en galant, hederlig
karl och Maria håller så mycket af honom.»
«Men då får baronen barnbarn med tiden», smålog Lina; «det
blir så galant.»
«Ja du, det är just det ... kom ihåg ändå, att ha barnbarn
som leka omkring en och smeka morfar, och morfar bygger skepp
åt.. .»
«Jaså, baron ämnar taga ihop med det omigen?»
«Jaha du, göra leksaker och glädja mig åt barnens glädje.
Då skall du komma till oss, komma mycket ofta, gamla Lina, och
se att baron Ernst inte alltid har en Petter Abel, som faller
öf-ver bord.»
Och det var en jul några år derefter och Lina var bjuden
till Svenneby. Hon kom svartklädd, ty hon var enka; nu hade
äfven hon fått ett sår; men Petter Abel var ej ännu fallen öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
