Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thévatten, ha ha ha! — Braun är en brylå — för litet och för
mycket skämmer allt.»
«Men hvilken tycker då notarien är bäst af alla? Någon är
väl den baste.»
«Ganska riktigt, mina damer; men de bäste äro i sanning
klassikerne, Homér, Yirgil, Horatius, Ossian, — inga nu lefvande.»
«Men Euneberg, herr notarie! Friherrinnan, min vän
friherrinnan Tornérkrans är riktigt förtjust i Euneberg; han är en sorts
skolmästare i Borgå», yttrade majorskan.
«Ja visst, Euneberg, åh ja, det är verkligen en stor man, en
man med hufvud och hjerta», sade notarien, som tackade Gud för
att Euneberg bor i Finland.
«Eyktet säger att det vore möjligt att äfven han kommer att
gästa vår stad», sade majorskan.
«Ack, min Gud, Euneberg!» ropade flickorna uppriktigt glada.
«Ja, min vän friherrinnan säger att han lär fått råd af sin
läkare att bada.»
Notarien bleknade — om så vore, så vore också allt förloradt.
«Jaså, åh det vore fägnesamt», sade han; «jag och han skulle bli
goda vänner, derpå är jag säker; det är något i vårt skaplynne
som harmonierar, denna enkelhet intar mig, denna kraft hänför
mig, denna rikedom i fantasien bländar mig; ja, han och jag
skulle sympatisera, jag skulle bjuda den ädle främlingen en öppen
brodersfamn och ett varmt hjerta. Tegnér och jag sympatiserade
alldeles makalöst. Då jag under riksdagen var i Stockholm och
tjenstgjorde i ståndet, träffade jag ofta Tegnér. Jag hade till och
med tillfälle att visa honom några utkast, som en af mina
wär-mare vänner för ro skull skrifvit (med en märkvärdig blick) och
han gillade dem, önskade varmt att de skulle tryckas och så
vidare. En ganska älskvärd menniska, Tegnér.»
«Hvem var väl den närmare vännen?» frågade
borgmästarinnan med en slug blick på sina grannar.
«Åh, mina damer, jag biktar gerna mina hemligheter för er»,
yttrade notarien och lät sina runda ögon få ett uttryck af
skälmaktigt bryderi, «men andras — nej, mina damer!»
«Om vi gissa — få vi gissa?» frågade majorskan.
«Oändligt gerna för mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
