Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Friherrinnan spåqvinnan tycktes dock äska ljud, i det hon
midt under den rörande scenen af återseende deklamerade:
«Din dotter tryckes till ditt modershjerta
Och slutes salig i din modersfamn.
O! salighet och fröjd förutan namn,
Som bryter i ett nn all lifvets smärta.»
Och fortfor, med händerna upplyftade liksom till välsignelse:
«Så spår jag dig: din dotter vare trösten
Uti din ålderdom, skall blomsterströ
Din lefnads trånga hafomslutna ö,
Och tvinga rosor fram i sena hösten.»
Ännu en omfamning. Majorskan var alldeles hänryckt,
stackars mor, men Ernestine hviskade: «söta mamma, säg något artigt
åt friherrinnan.»
Detta sansade majorskan, som nu i sin ordning omfamnade
sin vän friherrinnan, hennes begge döttrar och slutligen fröknarna
Poppelstjerna.
«Hvilken skön scen», yttrade notarien, «verkligen rörande,
verkligen högtidlig 1 Ernestine är en alltför söt Preciösa.»
«Men huru fick jag den oväntade lyckan?» frågade raajorskan.
((Ack jo, min bästa vän, då jag efter min vana, för min
vacklande helsas skull måste resa till ett bad, så beslöt jag mig att
fara hit. Jag passerade Stockholm, emedan presidentskan
Poppelstjerna och jag uppgjort ressällskap, och så lånade jag lilla
Ernestine af vår ädla tant friherrinnan Ryppel. Ack! hon bad mig
helsa. Lilla Ernestine har under resan varit under min moderliga
vård, Ack! min bästa vän, ni är en lycklig mor, en sant lycklig
mor, som har en sådan dotter.»
((Ack ja, hon utgör min enda glädje», sade majorskan.
Emma, den stackars Emma, som hela året omhuldade sin mor,
som i hennes ögon sökte läsa hvarje hennes önskan för att
uppfylla den, stod der glömd ända till dess Ernestine sade: «men
hvar är Emma?»
((Här! här!» ropade Emma och störtade fram för att ta sin
syster i famn, glad som ett barn, som finner sig bemärkt då det
fruktat att bli glömdt. «Här! här! lilla Ernestine.»
«God dag, Emma lilla», sade Ernestine; «det var mycket
längesedan vi råkades.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
