- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
53

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Friherrinnan Tornérkrans hade ej ord vackra nog att
beröm-ma den unga flickan och prisa hennes mors sällhet. Med ett ord,
Ernestine var sin mors glädje.

En främmande.

Under Ernestines sång blef Emma vinkad af en piga. Hon
försvann, och de af gästerna, som märkte det, förmodade, för att
ordna någonting i hushållet.

När Emma kom ut i tamburen stod der en yngling, som
vänligt och gladt sade: «god dag, mamsell Emma; känner Emma igen
mig?»

Emma betraktade honom ett ögonblick. Hon rodnade
lindrigt, då hon i den vackra manliga gestalten tyckte sig igenkänna
en ungdomsvän.

«Ar det ej du, Axel?» sade hon småleende och räckte honom
handen.

«Jo, mamsell, just jag», inföll ynglingen glad. «Och vet,
mamsell Emma, att jag har funderat hit och dit hur ni skulle se
ut. Kors, mamsell är stora flickan och lika beskedlig och god
som förr, det ser jag; jag ville bra gerna råka majorskan för att
tacka henne för sist.»

«Det skall glädja mamma», sade Emma; «stig in, käre Axel!»

Ynglingen och Emma kommo liktidigt in i rummet, der hela
societeten samlat sig kring Ernestine för att, så godt sig göra lät,
uttrycka sin förtjusning; ty det brukas så bland bättre folk.

Sanningen att säga, hade de goda fruarne haft hjertans
tråkigt, isynnerhet ett par, som, då sången begynte, just som bäst
afhandlade det i småstädernas konversation vanliga samtalsämnet:
tjenstefolket, pigorna, som man påstår nu i flera mansåldrar
beständigt blifvit sämre, sturskare och latare, något som kanske mer
beror på förfall hos husbondfolket, än på något förfall hos de
lägre. Man tackade emellertid ganska uppriktigt, och notarien
hade ett alldeles ypperligt tillfälle att utveckla sin förmåga af
konsttermer, det som vanligen anses ersätta all kunskap och allt
vetande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free