- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
54

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Axel framträngde således alldeles obemärkt till majorskan,
som med fuktade ögon betraktade den sköna grupp, som samlat
sig kring Ernestine.

«Det är Axel, mamma!» hviskade Emma. Hon måste hviska
det flere gånger, innan majorskan återkom från den modersfröjd i
hvilken hon varit försjunken.

«Hvem?» yttrade hon slutligen, under det att ett moln af
missnöje flög öfver hennes anlete; «hvem?»

«Axel, mamma, vår Axel.»

Majorskan såg nu den bugande ynglingen och höll på att
med ett gladt smålöje räcka honom handen; men plötsligen
sansade hon sig och sade: «jaså, välkommen! Är han kommen till
staden P»

«Ja, goda majorska.»

«Hm, jaså. Han kan ju komma hit i morgon.»

(Ja, det ämnar jag visst», sade ynglingen, som ej tycktes
märka majorskans stela ceremoniösa uppförande; «alla dagar,
liksom förr, goda majorska. Ack! hvad ni varit god mot mig; om
ni icke mins det, så mins jag — och mamsell Emma se’n —
tack för sist!»

Den forste af gästerna som observerade den främmande var
notarien, hvars runda ögon hade någonting allseende uti sig. Dessa
hans ögon betraktade ynglingen och majorskan så frågande, att
majorskan tvingades att bryta tystnaden och säga: «det är Axel
Erman, han, gossen som min salig man...»

(Jaså, jaså», yttrade notarien. ((Välkommen igen, kära du!»

Ynglingen rodnade, men bugade sig.

«Nå, hur är det med dig?» fortfor notarien i en ton som
skulle tillkännagifva öfverlägsenhet.

«Jo, Gud ske lof, bra nog, men hur är det med herrn sjelfP»

Nu rodnade i sin tur notarien.

wDu kanske inte vet, hvem du talar med?»

«Det tyckes som om herrn ännu mindra visste det», sade
Axel med ett smålöje.

«Nå, hvad är du egentligen?»

(Jag är gesäll.»

«Jaha, det var rätt vackert det, men jag är notarien
Qvick-ling.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free