- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
63

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, min bästa fru Svan; lilla Ernestine är också nära nog
en liten aktris, så afvägd är hvarje rörelse; hon lyfter sina armar
med en viss grace, som påminner om Preciösa. Man måste
riktigt bråka hjernan för att kunna hitta på något nytt i
artighets-väg; hon är verkligen så bortskämd, att det är ett mödosamt göra
att hitta på något nytt.»

«Och den stackars Emma ...»

«Ack ja, hon måste bära dagens tunga och hetta; man säger
att hon sålt en hel garnityr, som hon ärft, för att tillfredsställa
modrens och systerns fåfänga.»

«Och ändå får hon knappt vara med, stackars flicka.»

«Det är alldeles fasligt hvad staden är full af främlingar, det
blir en intressant tid», sade notarien i det sällskapet skiljdes vid
borgmästarens trappa. «Ödrojukaste tjenare!»

«God natt, notarie! God natt, goda notarie!» slamrade det
ur hopen.

«Löjlig menniska, vår notarie; han har riktigt slagit sig ut
för lilla Ernestine; det ser roligt ut att se en äldre, så tjock och
skallig person agera en ung celadon.»

<*Han menar också på att det är svårt att hitta på nya
artigheter beständigt», upplyste fru Svan; «det berättade han mig
sjelf nyss.»

«Ah nej, sade han?»

«Ja verkligen, det sade han till mig; men inga ord efter mig;
vi kunna eljest komma in i bladet.»

«Nej bevars. Jaså, det blir tungsamt för notarien.»

«Ja, det lär det, ha ha ha!»

«Bra roligt med sådana bjudningar.»

«Då man vet att alltihop är på kredit, ha ha ha!»

«Ah ja, om inte Svan visste att dottern skulle få ett stort
arf, så vore krediten temligen lagom. Svan tål icke slöseri, utan
vill att hvar och en skall hushålla med sitt.»

«Ja, om alla vore så kloka och ädla, som rådman Svan.»

Den bleke herrn.

De fjorton dagarne af Ernestines permission från tant Ryppel
voro nära förflutna och badterminen med all sin dietiska herrlighet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free