- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
67

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Hvem har sagt dig det der? Det har du aldrig uttänkt
sjelf.» »

«Jo sjelf, söta mamma.»

«Emma, du är och blir ett sorgebarn; hvem vill ha dig?»

Emma smålog. «Ah, mamma, väl kunde någon vilja ha mig.»
«Dig ?»

(Ja. Skulle det glädja mamma?»

«Ja, verkligen, om någon ville ha dig, förutsatt att det är en
hederlig menniska.»

ffJa, ack ja, mamma, det har jag tänkt också.»

«Stackar8 Emma, du hoppas förgäfves. — Jag har tänkt att
notarien...»

«Honom vill jag ej ha.»

«Hör man på! Hvad har han för fel? Han är åtminstone
icke sjuklig.»

«Men han är ändå bra löjlig, söta mamma.»

«Emma! Du har utlåtelser som — som, minst sagdt,
förundra mig; de äro oförsigtiga, orättvisa.»

«Jag vet ej; men jag säger hvad jag tänker, söta mamma.»

»Det går ej an, Emma, du har ingen framtid och bör akta
dig; fastän du är så blyg vanligtvis, att det just ej har någon
fara.»

«Men, mamma, om jag ändå verkligen kunde få en framtid»,
återtog Emma efter några ögonblicks tystnad, rodnande och med
nedslagen blick.

»Hvad menar du?»

«Jo, mamma har så mycken sorg för min skull, att jag ej
kan bli gift, och ...»

«Ja, barn! Jag vet verkligen icke huru du skall bli det, då
intet passande parti yppar sig.»

((Söta mamma, hvad förstår mamma med passande?»

«En underlig fråga, men det kan du väl finna sjelf. En
bildad, anständig, hederlig karl, som kan underhålla en hustru.»

«Ja, ack ja!»

«Du är så underlig, Emma.»

»Goda, min goda mamma», sade Emma plötsligen och kastade
sig om sin mors hals, «min goda mamma! bli inte ond...»

«Hvad går åt dig? Jag hoppas att du är klok, och...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free