- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
68

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Ja, goda mamma, ack! ...»

«Det måtte väl. ..»

«Jo, han frågade mig i går och jag . . .»

«Hvilken han?»

«Axel, söta mamma.»

»Nå min Gud, har jag kunnat ana sådant?»

«Men han är anständig, bildad, hederlig — söta goda
mamma..

«Att du skulle så förnedra dig!»

»Förnedra?» upprepade Emma och hennes1 milda ögon fingo
ett uttryck af stolt sjelfkänsla. »Nej! nej! mamma, det är ej
rättvist.»

«En gesäll.»

«Är ej en gesäll bättre än en som nätt och jemt är sin
moders son?» frågade Emma allvarlig. «Är ej den bättre, ehuru ringa
han ock är, som sjelf gjort sig till hvad han är, än den, ehuru
hög han än må vara, som ärft allt, fått allt genom händelsen
eller försynens nåd?»

»Hvilka idéer, hvilka förvillade idéer!» yttrade majorskan.
»Det är frukten af romaner och historier, som ni flickor läsa.»

«Men är det osanning?»

«Jag bryr mig ej om huruvida det är sannt eller osannt, men
så mycket är säkert, att det är opassande. Då ser jag dig hellre
gå som husmamsell i alla dina dagar . •. glömd ... ja hellre
glömska än förnedring.»

Emma teg och afhörde sin mors långa morallexa lugn. Att
det i hela detta tal ej fanns ett enda förnuftsslut eller en enda
sats, som tålde ett ögonblicks pröfning, är temligen klart; men det
var ändå frukten af en sorts verldsåskådning, nästan lika redig
som den, då man ej nöjer sig med att se med sina egna ögon,
utan hellre väljer att betrakta tingen genom den fasonerade
bottnen på ett saltkar. I sådant fall nöjer man sig ej med att se
något helt och sådant det är, utan upp- och nedvändt och
sönderslitet.

»Han har fått mitt löfte, mamma», blef Emmas enda och
slutliga svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free