Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Marama har fått ett bref», sade Emma; «här är det, doktor;
ni vet allt förut.»
«Ah ha, mesalliansen? Hm, bleckslagaren är en rätt
hygglig och instruerad man, hm.»
Doktorn tog på sig glasögonen och läste. När han slutat
hade majorskau hemtat sig.
«Nå, hvad säger ni nu, herr doktor?»
«Jo, detsamma som förut. Det var ett eländigt hus derborta;
rätt beklagligt att de äro så sjukliga, så inskränkta och så råa.»
«Hvera?»
«Herre Gud, baronens der i Finland.»
«Och ni inser icke ...»
«Jo, jag in9er att fädernas dårskaper gå in på barnen allt
till tredje och fjerde led — detta uppriktigt sagdt, min bästa
majorska. Jag är öfvertygad att det der stackars baruet, om det får
lefva, kommer att anse sin puckel för ett ädelt arf; och den är
också ett arf. Förbannelsen och fädernas missgerningar gå in på
barnen intill tredje och fjerde led, säger skriften.»
«Och detta säger ni till mig?»
«Ja, min goda majorska, jag är skyldig att bota alla
sjukdomar och äfven er. Här är rena sanningen, huru bäsk den också
kan smaka, den enda bot som iinns. Gud låte den hjelpa! Tänk
er för, majorska: hvem var ni sjelf innan ni blef gift?»
Majorskan slog ned ögonen.
«Ni var en fattig, glömd, men det oaktadt älskvärd och god
borgaredotter; er far, om jag ej misstar mig, snickare — eller hur?»
Majorskan teg.
«Er man gjorde en mesalliance, hela officerscorpsen kom i
oro, ville säga upp kamratskap; men ni, majorska, försvarade er
plats som hans maka och han rodnade aldrig för er. Hvarför
be-höfver ni rodna för er måg bleckslagaren?»
Majorskan fortfor att tiga.
«Det var jag som den tiden tog er i försvar, det var min
salig hustru som första gången gjorde er visit; det var min hustru,
som första gången satte er bredvid kammarherrinnan Gyllenpil i
soffan och som införde er i badsällskapet. Man glömde
snickar-dottern och lärde sig värdera majorskan.»
«Men ingen glömmer bleckslagaren», sade majorskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
