Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom rund eller fyrkantig, krokig eller rak, allt som man
beställer.»
«Åh ja; men inte alla kunna bli klensmeder héller.»
<Ja, men ingen af dem svälter ihjäl», inföll den andre
gossen lifligt; «och det behöfs smeder öfverallt, i alla socknar och
vid alla vägar. När en resande kört sönder ett hjul, så gör
ingen någon inrättning, som kan laga hjulet åt honom.»
«Nej, det låter engelsmannen bli oph tysken med», inföll
fa-dren småleende. «Du är en dugtig pojke, August; men si, kan
tänka, Anders der är fallen för beqvämlighet, han, och tycker att
det är så lätt att sitta stilla och låta den onde arbeta åt sig —
och så är det ett sådant surrande och lif i verkstaden, fläkten i
sin tunna låter som hin onde i en sprucken ask, och så gå
verket och remraarne och allt surrar och durrar — det är alldeles
som då jag var pojke, så riktigt kliade det i mig att bli soldat
— för det var så grannt och gick så ordentligt och raskt
kantänka, med musik före och trosskärror i ändan. Med ett ord —
maskingöra är så galant för lata pojkar.»
«Gode, söte far!» inföll Anna och trängde sig fram, «säg inte
så — Anders var så glad då han kom, si nu sitter gråten i
halsen på honom. Si så, Anders», tillade hon tröstande, «vår Herre
ser nog till två fattiga barn, som ingen råd veta sig.»
Fadren strök sig om kinden, han var en godhjertad menniska
då han var nykter. «Åh hå — Anders får som han vill; men
derföre att jag var ett fä, som satte min lit till en arbetare af
jern och stål, så ville jag inte att han skulle bli ett ännu större
nöt än jag. Jag ville ändå tänka när jag dör: Anders föder sig
nog, hans barn behöfva ej som mina stå på fabrik; men den
trösten skall jag väl inte ha, kan jag tro.»
August stod der förlägen, det var hans ifver att öfvertala
Anders att ingå i hans yrke, som väckt hela den obehagliga frågan.
Han satte sig ned bredvid Anna och smekte henne, ty hon
grät. «Det går nog bra, Anna lilla», sade han; «med Guds hjelp
går det nog bra, Anders blir en bra pojke och du blir en bra
flicka och jag skall bli en dugtig karl och vi skola bo ihop
allihop, — se så, Anna, gråt inte. Det är en god profession att
sitta vid hyfveln, de få bra dagspenning och — med ett ord, det
går nog bra.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
