Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tala mekaniska verkstad, som upphöjt arbetet till en makt,
der-före att det gjort arbetet hedradt och aktadt.
Sådan var dock ej tonen under fabrikör Gribergs lysande
period. Då arbetade maskinerna och menniskorna, icke för att
skapa en produkt af snillet och muskelstyrkan i förening, utan
blott för att öka en och annan siffra i hufvudboken.
Ändtligen stod det promenerande sällskapet på den kala
platsen, der de fattiga begrafvas; man hade ej planterat träd der —
det är endast tacksamheten och den finare bildningen, som bar
råd att gräfva nog stora hål för att sätta träd. Fattigdomen
försöker nog då och då, den också, att bana ett hål med kryckan
och der sätta en pilqvist ner — det är de fattiges träd — ju
mer det afhugges, desto rikare blir kronan, ju mera krokig
stammen vrider sig, desto vackrare tar det sig ut på taflan och
slutligen när det faller, kan det, liggande i dyet och utan kärna,
nästan utan grenar, ännu envist lefva och med sina få blad vifta i
vinden.
«Hvilka är det som ligga här?» frågade hennes nåd.
«Bara fattiga», blef herr Gribergs svar. «Men här är min
sann ett sorts monument här också — låtom oss se — Strum»*
vefvaren Pet: J: Martell — jaså — det var en supbult som jag
kände, Martell med röda näsan — jag mins honom från den tid
jag gick i skolan. «Strumvefvaren» skall vara strumpväfvaren —
det är säkert någon välaktad medbroder på krogen, som satt upp
monumentet; besynnerligt att kyrkorådet tillåter sådant.»
«Man har åtminstone icke kunnat stafva svenskan
grammati-kaliskt», yttrade hennes nåd.
«Lilla Albert, det käns kyligt, häng på mig schalen.»
Detta var en befallning, som så till vida liknade de fleste,
att den var lättare att gifva än att verkställa. Pappa Albert
sträckte på sig alldeles förskräckligt.
«Nåh, tag hit den då — du är inte öfvad med dylikt, lilla
Albert.»
«Vi hoppas», yttrade herr Griberg, «att herr hofjunkaren och
hennes nåd i morgon skola ha en så rolig dag, som vi här i vår
lilla vrå kunna erbjuda. , Vi skola i mgrgon se på vår verkstad,
och så resa vi ut till Strömsbro, der man anlagt ett
bomullsspinneri, men jag mins inte precis huru många spindtør; men det går
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
