Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
raskt undan. Jar har nästan lust att anlägga ett sådant jag med»,
tillade herr Griberg vårdslöst; «det betalar sig.»
Herr Stanly var ärfd styresman för herr Gribergs
jernför-ädlingsverk, och för öfrigt en gammal butter John Bull, till
figuren sådan han förefinnes på de engelska karrikaturerna. Han gick
dagen i ända i verkstäderna i en blårandig kort rockjacka, som
med knapp nöd skylde tyngdpunkten af hans feta lekamen, och
han bröt illa.
«Hvad vara för galenskap? Jag fråga— svara Andors, du vid
hefeln.»
(Jo, si fabrikören har befallt att vi skulle löfkläda på
stolarna.»
«Lefkläda — hvartill?»
«Jo, främmande från Stockholm har kommit.»
«Främmande, det är, god dam–––––––annamma, inte anna
än spektakel — komma hem, lefva i sos och dos och bjuda
främmande.» Med dessa ord aflägsnade sig herr Stanly för att
pådraga en anständig rock.
Detta hade riktigt skett då fabrikör med fru och sällskap,
bestående af hofjunkaren med fru samt deras tre fröknar döttrar
och en son, som för närvarande studerade vid akademien till
jurist, anlände.
«God dag, kära Stanly — det är min verkmästare.»
«Are you quite well to day perfectly», blef dennes korta svar.
«Godt, kära Stanly. Akta sig, mina damer, för dessa hjul
och trissor, man kan lätt haka fast och då är det gjordt. Se så.»
«Bevars, det är väl ej farligt.»
«Ah nej, inte för den som är van, men ändå händer det
ibland att en och annan drumlig pojke mister en arm eller ett
ben, men det är deras eget fel.»
«Men kunde man inte sätta något litet hinder för de der
remmarne, mellan och under hvilka pojkarne springa som spolar»,
sade hofjunkaren.
Patron såg dit åt. «Åh ja, kanske — vi tänkte en gång på
den saken då en pojke miste armen derborta; men sedan ha vi
glömt det.»
»Man behöfde inte mer än ett par smala bräder, så vore allt
hulpet», yttrade hofjunkaren, som ryste ända i djupet af sin fettmassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
