- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
95

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kring i alla vrår — det gick galant. Till och med jag kom fram
mellan remmarne. Yi gåfvo honom motbetyg. Det der hade
aldrig händt om vår riktige borgmästare varit hemma.»

Processen hade likväl sin gång, gick ända till kungs och
Griberg tappade, hvarefter han slog sig på opposition och blef en
väldig politikus.

Derföre att det var bevisadt att maskinens konstruktion var
vådlig och bort öfvertäckas for att ej skada — och då det var
upplyst att dera olyckor i Gribergska verkstaden tid efter annan
inträffat, hvilka ej af egaren på något sätt för framtiden
förekom-mits, så ansåg kongl. maj:t nådigt att fabrikör Griberg skulle till
målseganden utbetala en viss summa som ersättning m. m.

Hela denna process, som gjorde så mycken ond blod på hela
orten, hade blifvit alldeles onödig, alla de särskilta
opinionsyttrin-garne äfvenledes, om vi egde en lag, som anbefallde: «att alla
sådana delar af en maskin, som lätteligen kunde förorsaka skada,
skola betäckas, så vida en sådan betäckning ej är för arbetet
hin-derligt» *).

*) Jag har varit vittne till många dylika olyckshändelser, som hade
ute-blifvit, om egarne ej alltför mycket litat endast på sina arbetares försigtighet
och vana. En här: en boktryckare egde en stor snällpress, på hvilken långa
remmar Inpo långs efter sidorna, just der arbetarne skulle stå; inunder gick
en stor tackjernsvals som förde formarne fram och åter. Då jag såg denna
inrättning, bad jag egaren, en human och om sitt folk synnerligen öm man,
att låta sätta en lös bräda framför remmarne, emedan eljest olycka kunde hända.
Pressen hade redan länge varit i gång, så att både egaren och hans arbetare
logo åt förslaget som fullkomligt onödigt: vi akta oss nog, hette det.
Svenskarne röja i alla lägen en egen lust att leka med faran, så äfven här; dessa
hederlige arbetare, liksom deras herre, voro riktiga svenska fatalister. Men en
tid efter fattade remmarne en liten gosse, drogo honom in under
tackjerns-valsen och fotstället. Ångmaskinen stannades. Egaren och arbetarne bleknade
af fasa — med möda drog man fram det lilla offret. Han var sanslös, blå,
sammantryckt, men blef lefvande och oskadad, tack vare hans litenhet. En
större menniska skulle ofelbart krossats. Nu sattes der en bräda; den hindrade
ingen i arbetet och kostade två riksdaler, en summa, som ej står i något
förhållande till sjelfva maskinen. Om man nu litet närmare undersöker saken, så
hade en lag, som ålagt en dylik betäckning, kostat egaren af en snällpress (som
kostade 4,000 rdr) ännu två riksdaler eller 4,002 riksdaler; men denna olycka
hade ej inträffat. Nu åter kostar det utan några riksdaler ofta också en
men-niskas.hela arbetsförmåga, om hon ej är lycklig nog att dö genast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free