- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
103

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«Vare du mig helsad, du min odödlighets morgonland, du aldrig
nog besjungna Skråköping!»

Så sjöng jag, Jeremias Pfefferkorn, då jag en vacker dag för
tre år sedan, som en svensk författare egnar och anstår, sittande
på en så kallad rapphöna med en häst för, guppade fram vägen
till Skråköping.

Vare du mig helsad, min odödlighets morgonland!

Yid detta är att bemärka, att en författare här i Sverige nära
nog är tvungen att skrifva purt och bart för sin odödliga ära. I
England blir han populär, i Frankrike vinner han penningar, i
Tyskland får han beröm — intet af allt detta vinner han här. Med
ett ord sagdt, han har ingenting annat att få än ett odödligt
namn, och det får han; ty vi nordboar likna barnen, som ej sätta
värde på en blå porslinstallrik så länge den är hel, men deremot
år ut och år in singla med bitarne af en sådan.

Det var i Skråköping min sol gick upp, det var der jag först
fattade pennan för att tjena menskligheten och först sedan bildade
jag med mitt kotteri ett stort helt.

Brodren Kiickling, hvilken skall gifva ut en litteratur-historia,
är den, som lofvat mig odödlighet; han låter Geijer, Tegnér och
andra dylika blott få några rader, hvaremot Jeremias Pfefferkorn
får hela fyra sidor.

Nu är det naturligt, att ingen blir riktigt odödlig förr än det
språk, på hvilket han skref, blifvit urmodigt och endast kan läsas
af en och annan lärd herre, som ensam sitter vid urkällan och
Öser upp herrliga ting, hvilka han menar på ej finnes make till i
hela verlden. Då först kommer odödligheten och jag vill hoppas
att det ej blir så långt till, då jag på detta sätt vinner målet.
Jag hoppas att om hundrade år skall man, tack vare tryckeriernas
flit, i hela Sverige ej förstå ett ord vanlig svenska, utan i stället

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free