- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
109

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ack, det är en herrlig menniska — bror Attanskoj! bror
At-tanskoj!» ropade kamrern till en liten herre med stora mnstacher
och svart skägg; «kom man hit zn parlementiren mit dieser
er-laucte Herr! — Ja, min Attanskoj kan svenska, fastän jag helst
uttrycker mig på den tyska munarten», tillade kamrern.

Herr Attanskoj närmade sig och helsade. «Är det», sade han
på temligen god svenska, «är det... ?»

«Konglig sektern Pfefferkorn», sade jag, bockande mig.

«En af våra celebriteter», tillade kamrern, «in dieser stadt
geboren.»

«En af våra största skriftställare, en svensk Victor Tgå —
en Dickens — en Kuuper — vår Sy», tillade mamsell Rachel
Pre-jare, med ett ömt ögonkast, som delades mellan mig, kamrern och
Charl Attanskoj.

«En glädje», sade herr Attanskoj; «jag såg genast att ni var
en utmärkt man — er panna är bred, höghvälfd — edra
tinningar liksom intryckta — ni har ganska säkert en stor knöl midt
upputi hufvudet, det svarar mot den religiösa känslan, utom
hvilken en författare ej kommer långt — och en stor knöl i nacken,
det är kärlekens organ — jag är...»

«Herr Attanskoj är frenolog», anmärkte mamsell Rachel.

øJa, en verklig stor frenolog», tillade kamrern.

»Ack ja, mitt herrskap», sade den polske herrn, «det finnes
ingenting lättare än att genast se att min vän kamrern är skald,
af naturen danad att tjusa verlden med sin bildningsgåfvas foster.
Jag är ej jaloux om min konst — se här blott (nu trefvade han
i kamrerns hufvud), här sitter skaldekonsten så stor som ett
gåsägg. Schiller hade den knappt så stor, den nyktre Göthe nästan
icke — också var, Göthe aldrig skald, utan endast gjorde sig till.»

«Det är också min tanke», tillade kamrern och iordningsatte
sin rubbade hårtur.

«Mitt herrskap, jag är också magnetisör», började åter herr
Attanskoj; «jag ville magnetisere hvem som helst — det är ett
helsomedel öfver alla andra, det är ett andligt medel och liksom
anden i annat beherrskar naturen, så gör den äfven vid dess
af-vikningar.»

«Magnetisör — ja, min vän magnetiserade mig häromdagen»,
sade kamrern, «och jag lär ha talat endast på vers.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free