- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
118

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

huru välgörande det är för nerverna. Min gamla piga, som haft
svåra krämpor i halsen, hvilken velat liksom gå igen på henne,
särdeles då hon blef ond eller altererad, har Attanskoj botat —
ja —det är ett nervraedel — verkar på ett hemlighetsfullt sätt.»

«Nej, herr kamrer! det vill jag ej — kanske jag blef
klärvo-jant — och .. .»

«Och ?»

«Ack, bäste kamrer! i hjertats djup ligger något begrafvet,
som aldrig någon menniska får veta — i en annan verld, på
andra sidan «gröna huset» — blir det tids nog.»

Balen afslöts klockan tu på natten och alla aftroppade under
det musiken spelade upp marschen ur Gustaf Vasa.

Magnetisk sömn.

«Ni har öfvertalat mig, herr kamrer — mamma har gråtit
och bedt mig — pappa har befallt — alla bestorma mig.»

«Och således låter ni magnetisera erP Ack, det år en
berr-lig konst! Min vän Attanskoj bar lärt mig handgreppen. Min
gamla piga somnade i går afton som en kräfta, hvilken man
ställer på näsan.»

«Vi ha bjudit bit kamrern och herr Attanskoj; flere få ej vara
närvarande; min far har rest åt landet, så att det ej blir mer än
mamma och vi.»

«Jaha, jaha — magnetismen är just af denna enskilda art —
den lyckas ej annat än inom en sympatetisk krets af sanna vänner.»

Bachel utsträckte handen. «Och ni är vår sanne vän,
Hop-penroth — kamrer, förlåt — kamrer Hoppenroth?»

cSkadar inte, skadar inte, hm, ja jag är en sann vän — en
vän i alla väder.»

I detta ögonblick inträdde herr Attanskoj, svartklädd från
topp till tå — svarta kläder, svart halsduk och skägg, svarta
stöf-lor och polisonger. Det var någonting spöklikt med hela den lilla
gulbleka mannen med sina långa händer och smala fingrar. Hans
svarta ögon irrade kring de närvarandes krets. «Jag vet hvarföre
jag ‘ är bjuden», yttrade han med en lätt bugning för direktörskan.
«Nå väl, ni skall bli räddad från edra lidanden, mamsell Bachel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free