Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förut så vestaliskt rena rykte, du har varit skulden i att min
stackars Bach el nu ligger i hela stadens mun.»
«Hm — högst ledsamt.»
«Ja», sade borgmästaren, «det är din pligt att reparera ditt
fel — bli en stadgad och gift man — med ett ord, njuta
äktenskapets himmelska lycka, som jag i tre äktenskap pröfvat och
befunnit vara den största af alla lyckor på jorden.»
«Låugt ifrån», inföll direktör Prejare, «att vi vilja bli af med
vår dotter — hon utgör vår glädje; men ser bror, det är ej nog
med att vår dotter ligger i hvar mans mun, utan till på köpet är
den förbannade Pfefferkorn här, och om ej saken uppgöres, så få
vi se hela historien i tryck en vacker dag. Han sade sjelf i går
att han hade sexton och trettiotvå för hvart ark han skrifver, och
en sådan der, som skrifver romaner och sådant, tar gerna
tjugufem riksdaler för att göra vår Bachels skam landskunnig. Dylika
menniskor ha inte samvete och ingen hut i sig — eljest ha vi
gjort middag för honom för att slippa att komma in i hans
romaner; men hustru min såg, att han ganska skarpt betraktade
metvursten på bränvinsbordet, och vi kunna slå oss i backen på
att han tyckte att fläsktärningarne voro för stora.. Och se — vi
få väl se om vi inte få oss en pik i någon af hans skrifter.»
«Ja, faran är Öfverhängande», tillade borgmästaren;
«brorHop-penroth gör hvad hans heder fordrar — han kan ej annat.»
Följden af alla dessa omständigheter blef, att mamsell Eachel
Prejare ett halft år derefter hette kamrerskan Hoppenroth och
bodde i f. d. Balkmanska gården vid torget.
Huruvida hon mera inslumrade i en ljuf magnetisk sömn^
huruvida hon fann sig lycklig med honom eller som man, då man
vill uttrycka allt, säger: honnom, vet jag ej; men att kamrern
har ekipage och att frun åker — att kamrerns har främmande och
frun representerar, att kamrern skrifver vers och frun är snillrik
— allt detta är säkert.
Sedan vi nu med benägen tillåtelse af författaren fått göra
förestående utdrag ur herr sekreteraren Pfefferkorna
reseanteckningar, kunna vi med godt samvete sluta. En författare behöfver
icke följa sina hufvudpersoner längre än till kullerstolen för att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
