Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den der politiken försliter bjernan, liksom ett tröskverk skall
arbeta souder halmen för att skilja agnarne från säden; den der
politiken är en farlig ting att handtera, och derföre lät majoren
politiken vara och sof. Men han drömde om förändringar, som
förestodo, och i sömnen såg han en syn.
Det var en gammal riddarfigur, som stod framför honom; det
hvita håret föll i vågor ner på den gamles skuldror, der han stod
framför den sofvande majorens inre öga. «Trasybulus», sade
gubben, «jag är din stamfar; se dig tillbaka och du skall få se att
dina förfader ärligt kämpat för konung och fosterland, vi hafva
offrat allt, utom äran, för att rädda begge; men huru har ej du
vanslägtats! Du är ej vår ättling, Trasybulus, ty vi voro ett med
folket och värnade det mot försåt och våld; men då var folket
oupplyst och visste ej sitt eget bästa. Mina efterkommande ha
lemnat detta folk i samma råhet, ha velat nedtvinga det i samma
mörker som då, men så snart edert eget intresse varit med i
spelet, då han J retat samma folk mot eder och deras konung, d&
han J väckt uppror och tvedrägt i landet för att sjelfva vinna
derpå. Nå väl, Trasybulus, tiderna hafva förändrats, folket har
stigit i vetande och upplysning, och J han sjelfve lärt det, att det
är folket, som har makten, emedan J sjelfve så ofta höjt upp eder
på denna makt, begagnat denna kraft för edra ändamål. Nu har
tiden kommit, att folket sjelf vill begagna sin makt, emedan det
både känner dess tillvaro och förstår att bruka den, och nu, arme
Trasybulus, reser du till riksmötet att bekämpa en opinion, som
försvaras af tusende munnar och värnas af tusende menniskors
förstånd. Trasybulus, min ättling, för detta kapten vid adelsfanan,
med majors afsked, herre till Kalfhagen, vänd om, du bryter
halsen af dig!» ,
Majoren vaknade och gnuggade sig i ögonen. «Håll, Petter!
Huru långt äro vi hemifrån?»
«Knappt en mil, nådig major.»
«Hör du, Petter, jag har besinnat mig, gif hästarne en kaka
och vänd hem igen.»
«Hemigen, nådig major?»
>$J&, för tusan, som jag säger.»
«Har nådig majoren glömt något då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
