Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förstånd för två styfver», heter det vidare. — »Stackars Sara»,
heter det ännu vidare, «du är riktigt att beklaga, stackars Sara, som
fått dig en sådan som Eattenfraat till man; der sitter han inne
och pluggar dagen i ända, och man får inte skura en gång, så
att alla menniskor skola säga att du inte duger för två styfver.»
Dessa föreställningar hafva småningom nött in sig i fru Sara
Eattenfraats själ; hon är, utan att egentligen veta huru, en
olycklig hustru; mamma har så sagt, och fru Sara Eattenfraat har
just aldrig befattat sig med att tänka sjelf — mamma har varit
hennes tankmaskin; hon tänkte med sin mors hjerna, liksom hon
härfvade garn på sin mors knäpphärfvel.
Herr Eattenfraat har nödgats gå upp i magasinet och har
glömt sin kammarnyckel hemma — vips är svärmor der;
gardinerna nedtagas, på golfvet slås ett helt haf med vatten, taflorna,
föreställande «Amant mucisien» och »Mari battu et contant», det
vill säga två gamla franska taflor, tryckta i fyra färger, uttagas
och tvättas med såplut, så att bara kritan sitter qvar af
förgyllningen, väggklockan uthänges i köket, papper och annat «skräp»
undanstökas, med ett ord, då herr Eattenfraat kommer hem,
känner han icke igen rummet; papperen ligga hop vräk ta, klockan
knäpper icke som vanligt, de gula gardinerna äro ersatta med ett
slags röda lappar, som «bättre skola stå emot tobaksröken», med
ett ord, herr Eattenfraat befinner sig på ett alldeles främmande
ställe. Då förgrymmar han sig och går in till fruntimmerna; de
hafva väntat en storm och ställt sig, figurligt taladt, med ryggarne
mot hvarandra, liksom de gamle berserkarne gjorde. Herr
Eattenfraat börjar anfallet med en fråga: »hvem i Herrans namn har
vändt upp och ned på allting i min kammare?»
Herms roll var likväl härmed slut; ty nu böljade svärmor
att utösa en ström af ord till försvar: — »om att rummet såg
ut som ett stall» — «att stackars Sara fick skämmas ögonen ur
sig» «att hela sta’n sade en hel hop om saken», och mycket
mera, som jag ej kan uppräkna. När svärmor ej orkade mera,
började sjelfva fru Sara ått utgjuta sitt hjerta och när dess källa
började sina af, tog svärmor vid; nog af, saken slutade så, att
herr Eattenfraat måste krypa in i sin fuktiga kammare, sedan han
med sin blotta närvaro fått sin hustru i tårar och sin svärmor i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
