Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag bade knappt kommit till «roten», förrän skatorna började
skratta af alla krafter; kan man begripa hvaråt de skrattade? Jag
kan inte begripa det, men derföre blef jag också ganska ond, slog
handen i takrännan, så att hon svigtade — det är nämligen en
gammal träränna — och utropade:
«J grinande uslingar 1 er kärlek är blott «somatisk» och icke
denna luttrade, heliga kärlek, som menniskorna hafva; menniskans
generation är helig och alldeles icke det allraminsta djurisk, vi
homines sapientes handla af en djup och helig inre grund, hvars
innersta ooh sanna kärna är af himmelskt ursprung, J åter af en
rent af somatisk, på instinktens grofva jordmån uppskjuten, ren
och obemängd djurisk sinnlighet eller «somatisk» kärlek; J skolen
veta, att «det positiva i äktenskapets idé utgöres af erkännandet
af generationens helighet.» Af detta erkännande följer omedelbart
begreppet om qvinnans värdighet; ty (nu lade jag vigt på orden)
inom sexualförhållandet är hon Aw/vutfsakligen generationens
organ, då deremot mannen är blott propagationens.»
Mina skator fortforo likväl att skratta. Jag blef alltmera
förargad och slog upp pagina 118.
«Tyst litet grand, J skolen få höra något, som skall förskräcka
er!» Jag läste:
«På den venstra sidan står en väldig och fruktansvärd
gestalt; men hans anlete är icke menskligt. Det är deremot
Oa-hufvudet–––––-»
Nu började skatorna skratta alldeles onaturligt; jag kunde
inte begripa orsaken; det låg väl ingenting löjligt i det der —
men de skrattade.
«Hans anlete är icke menskligt», läste jag om igen; «det är
deremot Oxhufvudet»; om ni följer meningen rätt, mitt skrattande
herrskap», tillade jag, «så finner ni tydligen, att det här icke är
fråga om kapten Oxehufvud, som sålde briggen Oscar, utan om
en myth, och kapten Oxehufvud är inte mytisk, fastän hans
handling är något mystisk.»
Skatorna höllo nu upp med sitt skratt. Jag fortfor:
«Oxhufvudet, denna de samtida folkslagens bild af det
fruktansvärda, af ödet och makten, som beherrskar hans — nämligen
gestaltens, tillade jag — jättelika skullror. Äfven på hans — på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
