- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
152

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gestaltens» tillade jag — armar ligger ett barn» men det hvilar
ej i moderlig famn» dessa armar äro af koppar.»

När jag kommit ända till «offrets klagoskrän», som är sjelfva
det» som tar mest i hela stycket» skrattade mina skator så»’ att
jag» for att ej riskera deras lif och helsa» måste krypa tillbaka in
genom gluggen och taga «Åktenskapet» med mig.

Det är ändå bra besynnerligt med mina skator: de älska
hvarandra och de små så innerligt» de hjelpa hvarandra så troget —
är detta blott instinkt? Ja visst, det är instinkt; men fanns det
icke i tidens morgon äfven en sådan hos menniskanP och äro icke
hennes fel, hennes laster, hennes afvikande från sedlighetens och
fromhetens vägar endast följder af en förvisning från hennes
första rena barnasinne? är icke äktenskapet, som ofta blott är ett
skenbart godt, endast ett konstigt botemedel mot en tillkonstlad
sjukdom ?

Frågorna kunna ej samtiden besvara; men det är dock gifvet,
att det finnes en kärlek i lif och död, som på sina snöhvita
vingar sväfvar i rymden, dit inga menskliga lagar nå, och der inga
band hinna att fängsla den inom de gränser, som bestämmas af
seder oeh bruk. Se på en lycklig mor, när hon leker med sitt
barn, se på en man, som offrar lifvet för det han älskar, det må
då vara en flicka eller ett fosterland, se på ett barn, som
grå-tände qvarhänger sig ännu vid sin moders lik, och säg mig — är
detta icke också instinkt, eller hvem har stiftat lagarna för denna
kärlek? — ligga de sammanhållande trådarne i menniskornas
händer? — Ingalunda — kärleken och äktenskapet äro af Gudi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free