- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
153

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TELEGRAFSTOLPAENE

Icke har jag velat tro det, men sanning är det —
telegrafstol-parne hafva förnuft, äro verkliga varelser, liksom vi, fastän
naturligtvis långt under menniskan i förstånd, ty hon är den förnämsta
i skapelsens kedja, det veta vi — och en krögare med blå näsa
är mera lik en Guds engel än någonsin en stackars dufva — allt
det der är klart i sig. I våra tider tror man intet annat än det
man sett med sina egna ögon eller hört med sina egna öron; man
tror, med ett ord, på ingenting annat än sig sjelf, och i detta
fall hör jag till tiden; men jag har verkligen hört telegrafstolparne
tala, icke genom tråden, utan sjelfva — individerna.

Jag gick mig en afton ut att spatsera, och gick stora
landsvägen, derbredvid Kongl. Telegrafstyrelsen på vissa afstånd rest
upp stolpar. Jag betraktade dessa bräckliga stolpar, så smärta
och höga, och tänkte ett och annat om hvad verkan allt detta
skulle ha i en framtid, om t. ex. krig och telegrafi kunde finnas
på en gång, om ej jernvägsnäten och dessa eviga trådar inom
kort skulle förbrödra folken, snart göra ett gemensamt
telegraf-språk nödigt och omgestalta nationernas kotterier till en enda stor
mensklighet, som icke hade någon skrinlagd ära eller några
klaf-bundna intressen. Just när min framtidsverld höll på att klarna
för mitt inre öga, hörde jag bredvid mig en djup suck. Jag
stannade — det suckade omigen, och sucken kom från telegrafstolpen.
Nå, tänkte jag, med sämre har jag talat. «Hvarför suckar du?»
frågade jag.

«Ser ni, min herre», sade stolpen, »Telegrafstyrelsen har i sin
onåd ställt mig midt i en kärrpöl; jag står med foten djupt i dyn,
ompackad med sten och skräp; här står jag med stöttor, liksom
jag ej kunde stå af mig sjelf, om jag fått en annan plats. Ser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free