Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett evigt frågande. Emma, som aldrig förut fått förtroendet
att följa med till kyrkan, hade visst hört talas om altare,
predikstol, orgel verket och taflorna, ja till och med de med bjerta
färger målade vapnen på väggarna; men sett allt detta hade hon
aldrig. Sången begynte och orgeln föll in. I början visste Emma
ej riktigt hvad hon skulle tänka om det väldiga instrumentet, men
fattade snart att det var ett sorts fortepiano, fastän mycket större
än det syster Clara spelade på. Men psalmen slutade och
pre-sten framträdde. Detta är en pröfvosten för de små barnen, och
Emma höll på att högt fråga sin mamma, då denna böjde sig ner
och hviskade: «nu skall du vara alldeles tyst och noga höra efter
hvad presten säger, och så skall du göra som han säger; ty han
talar öfver och förklarar Guds ord.»
Och lilla Emma satt så stilla, så stilla och hörde så noga på.
Visst var det mycket, som hon icke förstod; men presten hade
fattat sitt kall som en andans man, som väl vet, att vi alla i
kyrkan äro barn, eller vilja vara det eller åtminstone böra vara det.
Han visste att dessa barn, de lärde som de enfaldige, skulle tränga
sig kring honom för att från hans mun höra kärlekens evangelium.
Allt detta visste han och derför talade han så enkelt, men tillika
så hjertligt, att alla små och stora förstodo honom. Det var ej
lärdt — icke grannt; men så klart, att sjelfva lilla Emma förstod
en hel hop — och så fattade hon, att han talade om kärleken till
nästan. Hon gjorde sig ej reda för, hvem nästan egentligen var;
men likagodt! — det var ett kärleksfullt hjerta, som behöfdes, så
mycket visste hon.
Hennes mamma, som blott tänkt på att Emma skulle hålla
sig stilla och icke förmodade att barnet skulle begripa någonting
af hela predikan och allra minst att hon skulle fasta sig vid den
delen deraf, som talade om kärleken till nästan, gjorde ingen
förklaring öfver detta ämne, fastän hon förklarade mycket annat.
Emma åter, småförståndig och säker på sin sak, tänkte: ja, jag
skall lyda presten och älska nästan som mig sjelf.
Påföljande dag lekte den lilla i trädgården. Der stod en
liten blomma, som började blekna af brist på vatten. Den fina
stjelken hade böjt sig, det lilla hufvudet lutade sig utmattadt mot
jorden och bladen hängde slappa. Emma stod och betraktade
henne. — Hon törstar, stackars blomma, tänkte hon och skyndade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
