Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter en skål vatten och vattnade rikligen, kanska litet for
mycket; men lika välment var det.
•Det var snällt, Emma!» sade modren^«det var snällt att dn
vattnade den lilla blomman, nn skall du se hnru grön hon skall
bli oeh hur stjelken skall bli spänstig igen. Det var snällt att
da tänkte pä henne.»
•Ja, bon bad så vackert», sade Emma.
•Bad blomman ? Huru bar hon sig dä åt?»
•Jo, hon såg så ledsen ut och så blek och sjuk, mamma, och
så tänkte jag på hvad presten sade.»
•Hvad sade han?»
«Jo, mamma, han sade: ’du skall älska din nästa som dig
sjelf — och dessutom: ’hvad J viljen att andra skola göra eder,
det görer J ock dem.’ Och se, nu stod blomman der och höll
på att dö af törst, och så tänkte jag: hvad vill jag att andra
skola göra mig? Jo, gifva mig en drick vatten, och så gaf jag
blomman vatten, ty hon var min nästa och törstade och led nöd.»
«Blomman? Emma lilla, är hon din nästa?»
«Javis8t, mamma, hon var i nöd, hon behöfde min hjelp och
då måste hon väl vara min nästa, — det sade presten »
Men Emmas mor hade ej mod att motsäga sin Ulla flicka —
hon hade rätt — hjertat hade rätt. Alla som behöfver oss äro
vår nästa; men hon sade småleende:
«3nälla Emma, tror du väl att blomman kunnat gifva dig
vatten om du törstat; ty soro presten sade: det J viljen att andra
skola^göra eder, det görer J ock dem.»
Emma hade intet att svara på detta; ty den saken var allt
for svår att lösa. Men visst vattnade hon blommorna, både den
och de andra på blomsängen då de, stekta af solen, höllo på att
vissna, och tänkte: det der om nästan begriper jag icke så noga;
men lika godtl
Det var senare på sommaren, då Emma med sin mor var i
trädgården, och nu blef Emma så grufligen törstig; men det var
långt efter vatten och modren dröjde. «Jag är så törstig, mamma»,
sade barnet flera gånger.
«Hör på, lilla Emma, gå dit bort och tag dig några bär på
smultronsängen; de släcka törsten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
