Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och Emma sprang dit. Der stod den blomman hon vattnat
med dess syskon, och alla buro stora friska bär och liksom
erbjödo sin vän att plocka dem. Och Emma plockade många bär
och blef läskad, mycket bättre än af endast vatten.
«Det var snällt af dig», sade barnet och strök med sin hand
den lilla gröna växten, som nu gifvit henne sina alla skatter, alla
sina bär.
«Du talar med smultronen», smålog modren; «hvad sade de dig?»
«Just ingenting, mamma; men nu vet jag att smultronen äro
min nästa; de hafva lönat mig och läskat mig, liksom jag läskade
dem, de hafva gjort mig det jag gjorde dem; men gifvit mig
mångfaldigt igen. — Ser mamma, så är det ändå. Blommorna
voro ändå — ’min nästa’.»
Så länge hjertat är bottenrent är allt lefvande vår nästa;
först när det kallnar blir ringen mindre och mindre, och slutligen
stå vi der ensamme. Nej, barnet hade nog rätt; äfven den lilla
bleknande blomman kan löna en välgerning, då den kommer från
ett godt hjerta. Det goda har alltid sin lön. Låtom oss aldrig
blifva så öfverkloka, att vi förakta någon eller med liknöjdhet se
något lida, som, liksom vi, hafva att tacka den kärleksrike fadren
for sin tillvaro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
