- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
1

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^Hvart skall du gå så svartklädd? Bevars, så gentil! hvit
halsduk! nej se på Alexej, som har hvit halsduk och fadermördare på
sina fina kinder.»

«Jo, jo, professor Ekeberg har skickat bud till mig», svarade
jag min vän Wimmerkant, som i sällskap med en mängd vänner

— ty han var rik han — mötte mig på gatan.

ffJaså — nå, hvad ville han dig?»

«Jag vet verkligen icke», sade jag, «men jag förmodar något.»

«Hvad då?»

«Ah, det hör inte hit — adjö med er!»

Saken var, att jag på en bjudning slagit mig en smula ut,
för öfnings skull naturligtvis, för guvernanten hos professor
Ekeberg; inte var jag kär inte — men jag var tjugufyra år gammal
och oöfvad i sällskapslifvet; jag visste detta sjelf och försökte nog
att lägga mina ord både forsigtigt och bra, men var ej säkrare
på min sak, än att jag efteråt alltid kom i en sorts samvetsqval.

Hvad var det egentligen du «hamsade»? tänkte jag dagarne
efter. — Du sade säkert mycket dumheter, kanske man skrattar
åt dig, — kanske man anser dig för en pratmakare. Saken är
den, att detta fel ofta vidlåder fattiga gossar, som börja sin bana
i sällskapslifvet. De komma så sällan dit, att ett sker af två:
antingen tiga de soro muren, låsa in sina sällskapsgåfvor — af
fruktan att de ej kunna stå prof — eller också öppna de hela
förrådet; och man kan väl föreställa sig, huru mycket
fattigdomen, hvars tillgångar ofta äro endast drömmar, samlat ihop på
en eller två terminer. Som ur ett ymnighetshorn på medaljer

— ur hvilket kronor, svärd, riks- och vanliga äpplen, rosor och
päron, böcker, barnleksaker och englar falla i en förvirrad
blandning — så flödar ordet från läpparne på en fattig student, som

C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IX. 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free