Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förtroende.
Löjtnanten och jag skulle tills vidare bo i samma rum, helst
pastor Eikonlöf intog det, som var mig ämnadt. Dessa rum voro
belägna i ena flygeln, med utsigt ät fruktträdgärden, hvars
tvinande träd visade konstens vanmakt mot en viss bottensyra.
«Nå», sade löjtnanten, sedan han iklädt sig nattrock och
tofflor, «hvad sägs om pastorn?»
«En ganska religiös man.»
«Religiös? dermed vill väl magistern förstä en hederlig karl?».
«Ja, det är naturligt.»
«En menniska, som lefver såsom han lär?»
«Ja, det är klart.»
•Men se, denne här han bara tror — det är en läsare, ser
magistern — en karl, som tror och beder och ligger i syndaånger
utan hof och måtta och föröfrigt är lömsk, hård, snål — en falsk
figur, som smyger som en orm och fiskar som en katt i grumligt
vatten.»
•Ganska vacker målning.»
«Men hör på nu. — Den der karlen upptogs på gatan af en
fattig borgareenka i Waldemarshamn; han gick och tiggde —
då förbarmade hon sig öfver barnet och tog det till sig. Hon
höll honom i skolan, hon arbetade för hans räkning, vakade och
led brist — hon höll honom vid akademien. Då voro hennes
tillgångar uttömda — hennes syn förmörkades. Eikonlöfvet fick sig
en god kondition, som huspredikant hos baron Gyllenarm — tants
gamle far. Då bad enkan, hans ungdomsvän och enda hjelp, om
en skärf — han löste in henne på fattighuset och ser aldrig om
den gamla — ty nu bevars är hon icke af Gudi — nu finner
han, att hon varit en mammons träl, att hon varit verldslig —
med ett ord, han bryr sig ej om henne; — är det kristligt?»
•Nej.»
«Och allt det der hjelper han med att han tror. — Item: i
Waldemarshamn bodde han hos en annan borgare — han
förlof-vades med dottren i huset — äfven dessa hulpo den beskedlige
Eikonlöf för hans fromma tal. Men fadren dog, der blef
konkurs — då öfvergaf han de fattiga, och flickan dog af lungsot
och sorg — är det bra?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
